Från en brittisk regeringsombildning för ganska länge sedan hänger ett par sarkasmer kvar bland de politiska talesätten.
En av dem går ut på att det kan komma en tid i en ministers liv då det blir dags att lämna plats för någon äldre.
Det är det som nu hänt med posten som biträdande statsråd i Jan Björklunds utbildningsdepartement. Det som har politisk innebörd är då inte att det nya statsrådet Maria Arnholm är några år mer medelålders än företrädaren Nyamko Sabuni.
Vad det däremot handlar om är att Nyamko Sabuni för knappt tio år sedan lyftes upp till högre positioner av Lars Leijonborg under dennes partiledartid. Maria Arnholm däremot har sina politiska meriter framför allt från Bengt Westerbergs tid som FP:s ordförande och socialminister.
Hon var hans kanske främsta medarbetare både under oppositionstiden och då han blev vice statsminister i Bildtregeringen. Hon anses ha haft stor del i att Bengt Westerberg som statsråd fick så stark profil som ansvarig för jämställdhetsfrågor.
Förändringen betyder att även det fjärde namnet i FP:s statsrådskrets får en djupare förankring i partiets organisation och idétradition – och detta inte bara i frågor om kvinnors och mäns villkor. Maria Arnholm har arbetat med annat och inte haft någon framskjuten position i politiken sedan 90-talet.
Men att hon varit ett tänkbart statsråd är inget nytt, den tidigare ungdomsförbundaren från Kungälv i Bohuslän är förmodligen internt ett mycket mindre kontroversiellt statsrådsnamn än andra som kanske kunnat komma på tal.
Med både henne och Birgitta Ohlson i regeringen är åtminstone den liberala jämställdhetstraditionen, som särskilt från 1960-talet och framåt varit en av FP:s främsta profilfrågor, väl företrädd.
Frågan är dock om inte diskussionen där missar att utbildningspolitiken även för henne borde bli en väl så krävande uppgift.
Folkhögskolor och folkbildningsverksamhet kan få en ökad betydelse när kompetenshöjning och omskolning under yrkeslivet blir allt viktigare och när fler behöver komplettera sin kunskaper för att övervinna svagheter i tidigare utbildning.
Det handlar både om de som flyttat till Sverige under skoltiden eller senare och de som gått alla år i svensk grund- och gymnasieskola men blivit lidande av försvagningen av kunskapsnivån i dessa skolor.
Förstärkningen av utbildningspolitiken är ett långt projekt, där behov av nya reformer uppkommer efter hand. Både arbetsmarknadspolitik och flyktingpolitik har i hög grad kontaktytor just mot de delar av utbildningsdepartementet som Maria Arnholm ska arbeta med.
Bytet av minister var väntat, och uppenbarligen förberett sedan förra året genom att Maria Arnholm värmt upp på den statssekreterarpost som blev ledig förra året. Att Nyamko Sabuni tröttnat och bestämt sig för att inte kandidera i valet 2014 har varit känt ett bra tag. Att med ett val i antågande ha en statsrådspost bemannad med en minister som sagt upp sig och väntar på att lämna in är inte hållbart.
Det behövdes någon som siktar på tiden efter 2014 och som kan vara en av de ledande företrädarna för partiet i både valrörelse och i regering eller opposition efter 2014.