Ägaren till hotell Loftet har vunnit tvisten mot Flens kommun. Mark- och miljööverdomstolens dom lär i sin enkelhet vara begriplig för en tioåring: Den som bor på hotell gör det tillfälligt. Den som bor på ett asylboende gör det också tillfälligt. Om ett asylboende är inhyst i ett hotell är boendet – ja, just det – tillfälligt.
Eftersom användningen av Loftet till asylboende inte på något avgörande sätt skiljer sig från användningen av det som hotell, krävs inget bygglov. Något brott mot planbestämmelserna är det därmed inte fråga om.
Domen är goda nyheter inte bara för Loftets ägare utan för hela Sveriges asylmottagande. Hundratals asylboenden är nämligen inhysta i hotell. En vägledande dom som gjort det möjligt att stoppa dem med hänvisning till planbestämmelser hade kunnat försvåra en redan ansträngd boendesituation för de asylsökande.
Nu blir det tvärtom. Mark- och miljööverdomstolen har sagt vad som gäller i tillämpningen av plan- och bygglagen. Alla kommuner får rätta sig därefter. Loftet borde ha alla möjligheter att åter öppna asylboendet. Migrationsverkets mottagning ligger granngårds i Flen och efterfrågan på boendeplatser är mycket stor.
För Flens kommun innebär utgången betydande kostnader. Förutom utgifterna för själva processen kan kommunen få betala skadestånd till Loftets ägare. Det handlar om uteblivna intäkter för ett asylboende under mer än ett år.
Det är resultatet av Flens kommuns politiskt motiverade paragrafrytteri. När Migrationsverket inte ville gå den politiska ledningen till mötes om stopp för fler asylboenden i Flen, tog kommunen plan- och bygglagen till hjälp, och backade inte ens när situationen med boendeplatser för asylsökande blev akut i år.
Därmed visar turerna kring Loftet även en annan sida av hela problembilden med platsbrist för asylsökande och nyanlända. I Flen valde kommunpolitikerna att direkt förhindra tillkomsten av asylboenden. På åtskilliga andra platser tillämpas mer passivt motstånd, där kommunen låter bli att utforska alla vägar för att få på plats asylboenden eller bostäder för personer som har fått uppehållstillstånd.
Eftersom ansvaret för flyktingars bosättning är delat mellan staten och kommunerna, i praktiken i alla led, hänger väldigt mycket på kommunpolitikers goda vilja. Det är de som måste inventera boendeplatser, många gånger iordningställa dem, visa viss flexibilitet med tillämpning av byggregler med mera.
Så är det långt ifrån alltid, vilket har visats vid ett antal tillfällen på denna sida. Vi har sett det i Flen, i Katrineholm, i Eskilstuna. Kommunpolitikers ovilja att utmana högljudda opinioner och gå in i målkonflikter med högsta prioritet att tillhandahålla bostäder till flyktingar, är mer regel än undantag. Platsbristen i asylmottagningen är alltså ett problem som till stor del är skapat av dem som har verktygen att lösa det.