Från ord till handling i försvarspolitiken

U-båtsintrånget i oktober har bara i marginalen ändrat behovet att satsa mer på försvaret.

ta00e834Peter H.jpg

ta00e834Peter H.jpg

Foto: Fotograf saknas!

Ledare2014-11-17 04:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Säkerhetsläget i Europa har ju inte försämrats plötsligt. Styret i Ryssland har blivit allt mer auktoritärt. Under åren med höga olje- och gaspriser har stora ryska resurser lagts på återupprustning.

Redan efter krigen i Tjetjenien och med Georgien var mycket känt om Vladimir Putins metoder. I rysk utrikespolitik har samspelet med andra förtryckarregimer snarast förstärkts. Det starka ryska stödet till regimen i Syrien var talande.

Putins vålds- och ockupationspolitik mot Ukraina kom inte som en blixt från klar himmel. Slutsatser har också dragits i svensk försvarspolitik.

De viktigaste hittills finns i försvarsberedningens slutbetänkande.

Dess utrikespolitiska klarspråk, och listan på väsentliga nyinköp av krigsmateriel, har inte haft motsvarigheter i Sverige på mycket länge.

Nyckelpersoner i det arbetet var bland andra den nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) och den nye ordföranden i riksdagens försvarsutskott Allan Widman (FP).

Det som återstår är stegen från ord till handling.

Därtill behövs ny prövning av försvarets personalförsörjning. När Ryssland förvärrat hotbilderna i Europa inte främst med u-båtar, utan mer till lands och framför allt i luften räcker kontraktsanställningarna inte. En del steg tillbaka till plikttjänstgöring blir ofrånkomliga.

Det som statsminister, försvarsminister och ÖB redovisade i fredags ökar dessutom vikten av att snabbare få bland annat fler helikoptrar.

Blir det följder i politiken i stort, och rentav i regeringsfrågan? Det är för tidigt att säga något säkert.

De mer försvarsengagerade inom S, som stats- och försvarsministrarna, har nu starkare underlag för att med viss kraft genomföra både försvarsberedningens förslag och en del ytterligare åtgärder. Det kan då ske med stöd från allianspartier, alla eller några. Om MP vill delta i detta eller lämna regeringen får man se. Troligen föredrar de att delta i upprustningen hellre än att kliva ur kanslihuset.

När är ett utrikespolitiskt läge så allvarligt att inrikes motsättningar kommer i andra hand, och regering bildas utan att blockgränsen är i vägen? Där är vi inte än. Men riskbilden i östra Europa är nu sådan att det kan tänkas hända.

Försvarsanslagen bör gå att klara utan att regeringen ombildas av just den orsaken.

Andra inrikes faktorer i en rad västländer är dock av säkerhetspolitisk betydelse. En är närvaron i väst av Putins understödjare och medlöpare i näringsliv och politik det senare gäller främst de ytterhögergrupper där SD känner sig så hemma.

Dessa partier, inklusive SD, röstade nu i höst till stöd för Putins politik mot Ukraina.

Den andra är att de politiska skiljelinjerna även i Sverige rätt mycket bestämts av försök från olika kanter att stoppa eller undergräva den ekonomiska reformpolitik som behövs för att ta Europa ur kriserna.

När det gäller att stärka och återupprätta säkerhetspolitikens grund i ekonomi och välfärd har den svenska regeringen försatt sig i en oklar position, genom sitt sätt att ta sig fram till regeringsmakten.