Ta folkmord. Det värsta brottet i mänsklighetens historia som, när man läser skildringar och handlingar, består av en ändlös kavalkad av brutal ondska.
Målet är att utplåna ett folk eller en grupp. Något som kommer att finnas kvar i de överlevandes och ättlingarnas medvetande i generationer.
Enligt Richard Myrenberg, Sveriges Radios Afrikakorrespondent, är exempelvis en stor del av rwandierna fortfarande mer eller mindre traumatiserade efter folkmordet i Rwanda för 22 år sedan, vilket inte är särskilt konstigt. Unicefs rapport från året efter folkmordet slår fast att 99 procent bevittnade våld under perioden, 80 procent upplevde dödsfall i familjen och 70 procent såg någon bli dödad eller sårad.
Det går inte att preskribera sådana brott. Varken i tid eller rum.
Därför är det lika rimligt att Eskilstunabon Claver Berinkindi döms för folkmord och grovt folkrättsbrott, för sitt deltagande i folkmordet i Rwanda, som att Oskar Gröning – "Bokhållaren i Auschwitz" – förra året dömdes för medhjälp till mord på 300 000 människor. I alla fall om uppgifterna i tingsrättens dom stämmer.
Enligt den är det bevisat att Berinkindi har medverkat till mord, försök till mord och människorov i sin roll som informell lokal ledare.
I klartext betyder det att Stockholms tingsrätt anser att det är ställt bortom all rimlig tvivel att Berinkindi var en av extremisterna som var med och dödade 800 000 människor av folkgruppen tutsi i Rwanda 1994.
Även om domen sannolikt kommer att överklagas är den en viktig del i bearbetningen efter folkmordet, där flera av de skyldiga tidigt dömdes till straffarbete och nu är frisläppta. Dock är cirka åtta före detta högt uppsatta personer fortfarande efterlysta internationellt och förhoppningsvis kommer det inte att ta lika lång tid innan de hittas och döms som i fallet med Oskar Gröning.
Här har inte bara Rwanda en viktig roll att fylla. Minst lika viktigt som att det egna landet visar respekt för offren, är att andra nationer gör samma sak. Bland annat genom att erkänna att det som inträffade var folkmord, hjälpa till i jakten på förövarna och ibland även ansvara för domstolsprocessen.
I en värld där människor rör sig allt mer över nationsgränser är framför allt det senare någonting vi antagligen kommer att få se mer av. Inte minst när medlemmarna i Daesh/Islamiska staten, som även finns i Sverige och övriga Europa, någon gång ska ställas till svars för sin utrensning i Mellanöstern – en framfart som EU-parlamentet tidigare i år slog fast har karaktär av folkmord.
Då gäller det att alla är beredda. För det räcker inte att stoppa ett pågående inferno. Det är minst lika viktigt att de upprivna såren får hjälp att läka.