Ledare: Glasögon är ingen lyxkonsumtion

Alla barn ska ha de bästa förutsättningar för att klara skolan. Bland det mest grundläggande är att de ser ordentligt. För att kunna göra det behöver en del barn glasögon. Att de får det är dock ingen självklarhet. Att det är så undergräver ambitionen om de bästa förutsättningarna för alla.

För familjer med god ekonomi är oftast köpa glasögon till barnen inga större problem. För familjer med ansträngd ekonomi kan inköp av glasögon bli en stor utgift och för vissa en svåröverstiglig kostnad.

Särskilt som socialtjänsten på många håll i landet de senaste åren har blivit mer restriktiv med att bevilja bidrag till inköp av till exempel glasögon. Restriktiviteten är förvånande, då glasögon knappast är att betrakta som lyxkonsumtion. De är för många en nödvändighet.

Barnhjälpsorganisationen Majblomman har märkt att ansökningarna om att få bidrag till glasögon har ökat de senaste åren. Därför beslöt man att undersöka hur väl landstingen följer hälso- och sjukvårdslagen, som säger att landstingen ska erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. Glasögon är ett typiskt hjälpmedel.

Svaret är: väldigt olika. 20 av 21 landsting ger glasögonbidrag för barn upp till åtta år. Utöver det finns landsting som i vissa fall ger bidrag ända upp till 19 års ålder om det är ett allvarligt synfel.

Landstinget Sörmland hör till de mest generösa landstingen, både vad gäller hur långt upp i åldrarna som bidrag kan utgå, för vad och hur mycket bidraget är på. I vissa landsting är glasen gratis och bidrag ges för bågen. I andra ges bidrag bara till glasen.

Västra Götalandsregionen är först i landet med att öronmärka medel till glasögonbidrag till grundskolebarn – fem miljoner kronor. Stockholms läns landsting utmärker sig åt andra hållet genom att vara det enda landsting som inte ger en enda skattekrona i glasögonbidrag.

Synfel och synnedsättning kan drabba vem som helst. Familjens ekonomiska situation ska inte avgöra om barnet får glasögon eller inte. Det ska inte heller hänga på vilket landsting man tillhör om de får det eller ej.

Lena Holm, generalsekreterare på Majblommans riksförbund, har viftat med både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen för att lägga tyngd bakom kravet att alla grundskolebarn som behöver glasögon ska få det.

Hon påpekar i en skrivelse till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nyligen att någon åldersbaserad hjälpmedelsbedömning inte finns för exempelvis barn med nedsatt hörsel som behöver hörapparat.

Majblommans kartläggning av hur det ser ut med glasögonbidrag i landstingen är välkommen. Den sätter fokus på det orimliga i att det är så olika. För det första behöver kommunernas riktlinjer för vad en skälig levnadsnivå göras tydligare. Ska man få bidrag för glasögon till barnen eller inte?

Det vore också bra om landstingen kunde närma sig varandra i hur utformningen av glasögonbidrag ska se ut. Högkostnadsskyddet för mediciner kunde här fungera som ledstjärna.

Det fungerar likadant var man än bor i landet. Det borde gå att hitta en liknande lösning för glasögonbidrag för barn.