Eskilstuna fortsätter leva i skuggan av den grova organiserade brottsligheten. I veckan har den gjort sig påmind inte en utan tre gånger, med skott på öppen gata. Den kartläggning av de kriminella nätverken som tidningen gjorde i början av sommaren ger en inblick i hur den världen fungerar, och hur den både lever av och utarmar samhället.
De senaste dagarnas händelser, där två av våldsdåden varit attentatsförsök på en och samma person, ställer samtidigt frågor om polisens möjligheter att leverera resultat. Det är inte rimligt att brottsoffrets ovilja att samarbeta med utredningen helt stoppar möjligheterna att lösa fallet.
Skottlossning på öppen gata innebär risker för vanliga människor. En förlupen kula är en hemsk tanke. Kriminella får inte invaggas i tron att de har ett större utrymme i Eskilstuna än på andra platser i landet.
Människor som samarbetar med polisen måste i sin tur känna trygghet i att brotten löses och brottslingarna låses in. Vem vill prata med och kanske sätta sin säkerhet i pant hos en polis som inte klarar sitt jobb?
Hittills har dock rättsväsendet gett dem goda skäl att tänka i dessa banor. Flera uppmärksammade brott i Eskilstuna med misstänkt koppling till den organiserade brottsligheten är nämligen inte uppklarade.
Branden av Statt i februari 2009. Vattenattentatet mot samma hotell i november 2008. Den anlagda branden på Ming Palace 2007. Två brandattentat mot restaurang Harrys 2005. Inget av dessa brott har lösts. Antingen har utredningarna lagts ner eller så har det inte gått att få den misstänkte dömd för brott.
Och nu: en känd kriminell skadas i ett mordförsök, tas till sjukhus, lämnar det och beskjuts igen dagen efter – utan att polisen lyckas gripa någon. Dagen efter, på onsdagen, inträffar så ytterligare en skottlossning, sannolikt kopplad till de två tidigare. Även här kammar polisen noll.
Exempel på motsatsen finns på nära håll. I dagarna föll domarna mot stora delar av den organiserade, lokala brottsligheten i Södertälje i vad som varit den största svenska brottsutredningen sedan mordet på statsminister Olof Palme. Framgången var ett resultat av ett myndighetsövergripande arbete. De fällande domarna är ett lyft för Södertälje och dess invånares tilltro till systemet.
Det behövs en liknande kraftsamling i Eskilstuna. Men polis och åklagare här måste även leverera bättre på egen hand. Det begicks uppenbarligen misstag under Stattutredningen. Avsaknad av dömd person lämnar ett öppet sår i Eskilstuna. De kriminella som ligger bakom har gått fria och Eskilstunaborna har inte fått veta vad som egentligen hände utan tvingas leva vidare med ett mysterium.
Om ingen grips och döms för veckans skottlossningar läggs det misslyckandet till de tidigare, undergräver förtroendet för det lokala rättsväsendet och förbättrar knappast möjligheterna att lösa sådana brott i framtiden.