Det finns ingen mekanism som garanterar att regeringen faktiskt följer riksdagsmajoritetens beslut. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) väljer lite grand själv hur hon och regeringen ska hantera riksdagens uppmaning. För framtida överenskommelsers skull med olika delar av oppositionen kan det vara strategiskt att följa uppmaningen. Men om regeringen ignorerar riksdagen finns det inte så mycket att sätta emot. Kritik från konstitutionsutskottet är möjligen generande, men inte så mycket mer. Det finns inga tvingande mekanismer, förutom den mycket drastiska misstroendeförklaringen, vilket kan leda till nyval – med oförutsebara konsekvenser.
Det återstår förstås att se hur regeringen reagerar på riksdagsbeslutet, men ignoreras det, vore det inte första gången. Göran Perssons regering kritiserades 2004 av konstitutionsutskottet för att inte ha följt riksdagens beslut från 2001 om att lägga ner utlänningsnämnden. Först 2006 las nämnden ner och ersattes av migrationsdomstolarna.
Ur demokratisynpunkt är det otillfredsställande att regeringen kan köra över den lagstiftande församlingen. En del skulle hävda att det visar på behovet av en författningsdomstol, en instans som tvingar regeringen att följa den folkvalda majoritetens beslut. En sådan grundlagsreform skulle dock få betydligt vidare konsekvenser och försätta Sverige i en situation där även riksdagens beslut kan underkännas av icke folkvalda jurister.
Det finns andra sätt att stärka riksdagens ställning gentemot regeringen. Utskottskanslierna kan få större resurser, som gör det möjligt för riksdagen att inte bara rösta igenom lagar utan även skriva dem, vilket i dag sker ytterst sällan.
Det skulle även medföra högre krav på att en majoritet i riksdagen, när den går emot en minoritetsregering, tar ansvar och enas om en alternativ väg.