Rättsrötan fortsätter kring Sture Bergwall, även känd som Thomas Quick. Journalisten Hannes Råstams nya bok ”Fallet Thomas Quick” har tillsammans med den resningsprocess som pågår ånyo skapat en intensiv debatt om fallet.
I förra veckan krävde Vänsterpartiet en oberoende granskning av de olika inblandade myndigheternas agerande. Detta följdes av liknande inspel av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet. Folkpartiet vill hålla sig avvaktande men utesluter inte en framtida granskning av justitiekanslern. Justitieminister Beatrice Ask (M) är bekymrad, men vill avvakta tills resningsprocessen är avslutad.
Det är klokt av henne. En eventuell granskning är inte så brådskande att politiker måste föregripa den rättsliga prövningen av Quicks skuld som ännu är långt ifrån avslutad. Viss försiktighet från ministrar och andra ledande politiker är inte fel. Ett liknande förhållningssätt borde justitierådet Göran Lambertz, tidigare JK, anamma.
I en debattartikel på DN Debatt, och i efterföljande debatter i tv och radio, går Lambertz ut hårt och menar att Råstams bok är missvisande och att den efterföljande diskussionen lett till felaktiga slutsatser. Han räknar upp fem bevis och indicier från ett par av fallen som han menar tydligt visar på Quicks skuld.
Problemet är bara att dessa redan har avvisats från bland annat offrens anhöriga och i resningsansökningarna. Lambertz ställningstagande baseras enligt egen utsago endast på samtal han haft med just samma personer som nu ifrågasätts: försvarsadvokaten, åklagaren, förhörsledaren och så vidare. Personer som han 2006 berömde för ett skickligt utfört arbete efter att ha granskat Pelle Svenssons rättsutredning om Thomas Quick. Det är en svag grund att stå på, när resning efter resning beviljas och tidigare fällande domar underkänns.
Själv menar Lambertz att han uttalar sig i egenskap av före detta JK. Som en av landets mest tongivande jurister väger hans ord tungt och hans utspel är en vansklig tolkning av sedan länge avslutade befogenheter och skyldigheter. Dessutom lägger han sig indirekt i det arbete som den nuvarande justitiekanslern kan komma att utföra, och det är direkt olämpligt att kommentera en just nu pågående rättsprocess i en lägre rättsinstans samtidigt som han är domare i Högsta domstolen.
Givetvis finns det ingen befattning som heter före detta JK, och därmed heller ingen sådan plattform för Lambertz att uttala sig från. Men det mest allvarliga är att han ägnar sig åt en typ av hårklyverier som ytterligare undergräver förtroendet för rättsväsendet. Han menar att resningar och frikännande har lite med skuldfrågan att göra samt hävdar att det finns ”övertygande bevis” för att Quick är skyldig till mord som han har frikänts från.
Den som är frikänd ska inte pekas ut som skyldig av en hög domare. Det Göran Lambertz nu gör är ovärdigt en rättsstat. De anhöriga som väntar på svar kring de mördade och försvunna förtjänar bättre.