Det råder inte brist på folk som vill diskutera regeringens besked i helgen i termer av valtaktik. Och vad kan man vänta sig av valfebriga opponenter och politiska journalister, med tre veckor kvar till valdagen?
Men om man lyssnar förutsättningslöst på Anders Borg (M) framträder en annan bild. Det finansministern sade utgår från en känd verklighet och hakar i det som regeringen talade om redan i början av året.
Den svenska ekonomin växer snabbare än den i omvärlden. Men det finns faktorer som bromsar den. USA:s ekonomi saktar in. Kina och Indien har gått in i en period av lägre tillväxt. Kriget i Ukraina och västs konflikt med Ryssland minskar handeln i den riktningen.
Dessutom betyder krig och oro i Mellanöstern och Afrika att fler flyktingar söker sig till Sverige vilket ger nya kostnader på kort sikt.
Enligt regeringens prognoser växer Sveriges BNP med 1,9 procent i år, vilket är en sänkning jämfört med vårpropositionens 2,7 procent, varefter ligger tillväxten på runt tre procent de kommande fyra åren. Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och Riksbanken har gjort bedömningar på samma nivå.
Därför är det svårt att invända mot regeringens besked: Litet utrymme för ofinansierade reformer de närmaste åren och vissa skattehöjningar i slutet av perioden för att gå från budgetunderskott till överskott.
Men varför har då skattetrycket sänkts med sammanlagt 134 miljarder kronor, säger oppositionen, om skatten nu måste höjas igen? Här finns ett bra svar.
Sänkningarna av inkomstskatten var viktiga för att göra det mer lönsamt att arbeta. Huvuddelen, jobbskatteavdraget, ökade skillnaden mellan bidrag och lön i vid låga lönelägen. Problemet med att den skillnaden var liten hade lyfts fram i många analyser av svensk arbetsmarknad, exempelvis i den senaste långtidsutredning som S-regeringen beställde.
Jobbskatteavdraget höll också liv i den inhemska konsumtionen under finanskrisen. Utan den stimulansen hade svensk ekonomi med stor sannolikhet mått betydligt sämre. Det är för övrigt rätt talande att få av dem som nu kritiserar de stora skattesänkningarna vill återställa någon större del av dem. S och MP accepterar omkring 120 av de 134 miljarderna.
Finansministern planerar heller inte att höja några inkomstskatter utan vill ta in mer pengar på andra sätt. Han nämnde sociala avgifter i finanssektorn, miljöskatter, skatter på alkohol och tobak samt att motverka skatteplanering och fusk i fastighetsbeskattningen. Sådana skattehöjningar skulle inte skada ekonomin, även om politiker bör tänka sig för både en och två gånger innan de lägger skattebördor på bankerna. Men det är svårt att se hur staten via dessa poster ska ge 25 miljarder, som Anders Borg menar behövs 2018.
Det finns dock andra skatter att höja. Genom att avskaffa nedsättningen av sociala avgifter för unga och återställa restaurangmomsen får staten ihop i princip hela den behövda summan. Dessa skattesänkningar berövar statskassan mycket pengar och ger få jobb, som bland andra Konjunkturinstitutet och IFAU konstaterat.
Tyvärr har regeringen klamrat sig fast vid dessa två skattesänkningar och framställer dem nu som en huvudskillnad mellan Socialdemokraternas och Alliansens ekonomiska politik. Här agerar finansministern mot bättre vetande.