Faran är inte över. Vad som undvikits de senaste dagarna är omedelbar regeringskris, statsbankrutt och akut sammanbrott i landets banksystem.
Grekland måste lyfta sin produktivitet och få ett modernare, mer konkurrensdugligt näringsliv, effektivare offentlig sektor, fungerande skattesystem, bättre samhällsmoral och mindre önsketänkande.
En ledsam moralkaka? Kanske, men detta är de villkor som alla länder med högre levnadsstandard men stagnerande ekonomi måste underkasta sig. Den som lever på för stor fot men förnekar det för sig själv kan råka riktigt illa ut.
I Sverige såg tillräckligt många väljare och politiker i flera partier farorna i tid. En rad reformer – inte minst pensionsreformen – och en delvis plågsam budgetsanering gör att vi nu kan hantera våra många kvarvarande problem utan att vingla vid avgrundens rand.
Grekerna har inte ett val mellan att späka sig enligt Valutafondens diktat och att vägra betala, lämna euron och slippa åtstramning – även om många av dem som nu skränar på Atens gator lever i den villfarelsen. En jättedevalvering efter att ha lämnat euron skulle bli en väldig, brutal sänkning av reallönerna. Statsbankrutt och bankkollaps skulle betyda kaos, och stor risk för svält och panikartad landsflykt bland människor utan egen förmögenhet.
Finanskrisen visar vad slapp utlåning och överskuldsättning kan leda till. Grekland borde inte ha tillåtits missbruka euron för att låna billigt utan hänsyn till om landet kunde göra rätt för sig. De andra EU-länderna och Europeiska Centralbanken, liksom de som placerar andras pengar i statsobligationer, borde långt tidigare ha framtvingat skärpta lånevillkor. Då skulle uppryckningen i grekisk politik ha blivit mindre plötslig.
Regeringarna och tillsynsmyndigheterna har dessutom dragit benen efter sig med att driva igenom en rejäl förstärkning av kapitalbas och stabilitet i en rad EU-länders banker. Det är ett farligt läge.
I Grekland och en del andra länder blir nu någon form av skuldsanering ofrånkomlig. Det är inte bara dåligt. Banker och försäkringsbolag påminns genom svedan av egna förluster om faran i att låna vårdslöst till stater som inte sköter sig. Men saneringen bör göras i ordnade former, inte oplanerat under kaos och sammanbrott.
Förtroendet för Europeiska Centralbanken, euron som valuta och hela EU-verksamheten är nu skadat. Det är inte så mycket Greklands fel. Större, mäktigare länder har helt i onödan vanskött den viktiga valutaunionen.
Förtroendet går bara att återställa genom att sköta sig bättre och visa omdöme, handlingskraft och förmåga att vara uppriktig mot väljarna i ekonomiska frågor.
Att delta i det arbetet är en viktig uppgift även för Sverige. Vi kan inte ändra vår plats på jordgloben. Ett EU i ekonomisk och politisk kris blir en ekonomisk, och ytterst även en säkerhetspolitisk risk – också för länder som själva har ordning i sina finanser.