Vänsterpopulisterna i Syriza segrade stort i söndagens val. Det mesta talar för att det grekiska folket har satsat på fel häst.
Syriza fick 36 procent av rösterna i nyvalet, blev största parti och tilldelades 149 av de 300 platserna i det grekiska parlamentet. Partiet kom därmed inte upp i de 151 mandat som krävdes för egen majoritet, och partiledaren Alexis Tsipras meddelade under måndagen att han bildar en koalitionsregering med högerpopulistiska(!) Oberoende greker. De två partierna förenas i sitt motstånd mot den åtstramningspolitik som har förts i landet.
Sedan 2010 finansieras den grekiska ekonomin med hjälp av nödlån från EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF). Situationen i landet är fortsättningsvis oerhört problematisk. Lönerna och pensionerna har fallit. Arbetslösheten ligger på omkring 26 procent (högst i hela EU) och statsskulden uppgår till ofattbara 175 procent av BNP. Många personliga tragedier döljer sig bakom dessa siffror och grekerna är, förståeligt nog, djupt besvikna.
Fram har Alexis Tsipras och hans Syriza stigit, med en serie löften utan verklighetsförankring. Det har hetat att lånevillkoren som satts upp av EU, ECB och IMF ska skrotas. Tsipras vill alltså sätta stopp för minskade offentliga utgifter och försäljningen av offentliga tillgångar. Vidare vill han, bland annat, höja minimilönerna, införa garantipensioner och skänka el till ekonomiskt utsatta. Allt ska med andra ord bli som förut i Grekland. Problemet är att det var detta "förut" som försatte Grekland i den djupa kris som landet i över fem år har befunnit sig i.
Stora budgetunderskott som doldes med hjälp av bokföringsfusk. Alldeles för generösa pensionsregler. Statliga företag som år efter år tilläts gå med förlust. Listan kunde göras längre, men ungefär så såg det tidigare ut när Grekland sakta men säkert fördes mot ruinens brant. Och nu vill Tsipras åter dra på sig spenderbyxorna, utan vidare svar på hur kalaset ska finansieras. Därmed riskeras också de sköra tendenser till återhämtning som den grekiska ekonomin under det senaste året har uppvisat, med överskott i statsbudgeten – när räntekostnaderna inte räknas in – och svag tillväxt.
Två huvudsakliga scenarier för hur den grekiska krisen kommer att utvecklas med Tsipras vid spakarna går i dagsläget att urskilja. Det första är att Syriza på punkt efter punkt tvingas backa och anpassa sig till långivarnas villkor och den ekonomiska verkligheten – alltmedan det populistiska luftslott som partiet har rest långsamt pyser ihop. Det andra är att Tsipras håller fast vid sin agenda och att Grekland envisas med att göra ett nytt försök på att leva rejält över sina tillgångar. Detta skulle sannolikt leda till att Grekland tvingas lämna euron, med bland annat rejält höjda importpriser – på grund av en ny, försvagad valuta – kraftig inflation, sannolik bankkollaps med allt vad det innebär för landets näringsliv, ett fall i grekisk köpkraft och levnadsstandard, högre arbetslöshet, extrema statslåneräntor och fortsatt kris för den offentliga ekonomin och en mycket svårhanterlig penningpolitik.