Bostadspolitiken behövs i valrörelsen. I Sveriges tillväxtcentra råder bostadsbrist, och det byggs för lite. I andra änden av problemet finns den snabba prisstegringen på bostadsrätter, hushållens höga belåning och risk för en bostadsbubbla. Det sista var något som riksbankschefen Stefan Ingves varnade för i går – åter igen – i samband med sänkningen av reporäntan.
Det är också positivt att regeringspartierna kopplar samman bostadsfrågan med den om järnvägar. Möjligheter att på daglig basis resa längre, snabbare och smidigare vidgar arbetsmarknader och minskar trycket på storstädernas bostadsmarknader.
Det råder inget tvivel om att statsministern är frustrerad över trögheter i planprocesser, begränsande byggregler och diverse andra lagar som gynnar revirpinkande särintressen som står i vägen för byggande.
Dessvärre finns det inte så mycket mer positivt att säga om Alliansens insatser på området. Bostadsfrågorna har inte prioriterats av denna regering. Nya lagar har mest petat i marginalen av problemen.
Så även nu. I bostadsdelen är "Sverigebygget" just en schematisk skiss över vad som bör göras. Alliansen är noga med att inte lägga några skarpa förslag som retar upp någon, även om Fredrik Reinfeldt snuddade vid en sådan aspekt senast på sin pressträff i Almedalen i går. Det handlade om att luckra upp bestämmelserna för strandskydd.
Samma ovilja att stöta sig med opinioner finns när det kommer till åtgärder för att minska risken för lånebubbla. När Reinfeldt ombads kommentera Ingves varning talade han om utbudsstimulanser – få fram fler bostäder – och vissa efterfrågedämpande åtgärder som bolånetak. Men varken han eller det stockholmstunga pressrummet i Visby yttrade ordet ränteavdrag.
Hushållens möjligheter att göra skatteavdrag för ränteutgifter är förstås inte den viktigaste faktorn bakom pris- och lånespiralen. Den beror främst på det låga bostadsbyggandet, den goda utvecklingen av reallönerna och de låga räntorna. Men på marginalen har avdragen betydelse, och är också ett verktyg som enkelt kan användas av politikerna. Ränteavdragen bör sedan inte kapas snabbt och hårt utan kan minskas exempelvis på det sätt man gjort i Danmark, med en procentenhet per år, vilket ger hushållen tid för anpassning.
Oviljan till verkningsfulla grepp i bostadspolitiken och rädslan att släppa ut lite luft ur bostadsbubblan finns dock på båda sidor av blockgränsen. Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson sade i går att partiet inte vill röra hushållens ränteavdrag. Och S stora grepp för fler bostäder, en ökning av det egna kapitalet i SBAB som Stefan Löfven lanserade på första maj, är ett kraftfullt slag i luften.
De stora greppen i bostadspolitiken får i bästa fall vänta till efter valet. I de frågorna köper väljarna grisen i säcken.