Oljestaterna får mindre betalt. Världsmarknadspriset på råolja ("Brentpriset") sjönk i går under 88 dollar fatet. Världen får därmed betala mindre till diktaturer, tjuv- och rövarvälden samt länder där oljan är roten till storskalig korruption. De flesta oljeländer är ju inte Norge.
Sjunkande oljepris borde mötas med genomtänkta skatteåtgärder, på bred front i en lång rad länder, även Sverige. Klimat-, energi-, säkerhets- och ekonomisk politik är nu skäl för höjningar av skatter på fossila bränslen, för att kunna sänka skatter på arbete och företagande eller bidra till budgetsanering.
En rad andra länder, som har lägre koldioxidskatt, eller rentav lågbeskattar eller subventionerar fossila bränslen, borde höja sina energiskatter mer än Sverige och sänka andra skatter. Men frågan berör även oss.
88 dollar per fat är fortfarande ett högt pris, historiskt sett. Den väldiga uppgång av oljepriset som tog fart för bortåt 15 år sedan har haft effekter åt olika håll. Den har överfört enorma ekonomiska resurser till de politiska systemen i länder som är hot mot världens frihet och framsteg.
Å andra sidan har dessa länders dränering av näringsliv och konsumenter i Europa och på andra ställen skyndat på energisparande och övergång till fossilfri energi.
Politiken bör slå vakt om den senare effekten, så att trycket hålls uppe för satsningar på nya slags motorer, eldrift och minskning av olje- och annan fossileldning. Samtidigt är det en fördel om man försvårar för oljestaterna att ännu en gång göra så stora vinster när konjunkturer eller politiska och militära kriser annars kan lyfta oljepriserna ännu en gång.
Under ett antal år har det varit ett starkt argument mot högre skatter på motorbränslen att världsmarknadspriset på olja legat så högt att det den vägen ändå funnits starka drivkrafter för både sparande och teknikutveckling. Troligen kommer det argumentet nu att vara försvagat.
På många håll brukar den kortsynta populismen i fråga om fossilbeskattning ha övertaget över den långsiktigt mer fördelaktiga tanken på en annan skatteväxling, en som håller uppe priser på fossil energi och underlättar för näringsliv och arbetsmarknad. Detta är olyckligt, och ser ut att gälla även Sverige.
Att vi nu har en högre koldioxidskatt än andra gör att de ändringar som kan vara aktuella här är mindre än de borde bli i en rad andra länder.
Men det slående är ändå att den nya regeringen, trots sina gröna etiketter, inför årsskiftet siktar på en helt annan huvudinriktning. Skattehöjningar som föreslås gäller arbetsinkomster, och därtill en effektskatt på kraftverk som inte har koldioxidutsläpp. Däremot föreslås, som det nu ser ut, inget alls om det som i Sverige är det största fossilproblemet, trafikens fossilbränslen. Ett par åtgärder kan väntas längre fram, bland annat vad gäller flygbränsle.
Även om handlingsutrymmet är begränsat och Sverige har gått före om koldioxidskatt är den nya regeringen här inne på fel spår.