Hans svar var ett både ironiskt och vältaligt utbrott över hur inte bara regelverk och utan också åtskilliga tjänstemän i statsförvaltningen i praktiken har fått som uppgift att hindra att bostäder och annat byggs.
Statsministerns ilska är inte ogrundad. Kommuner antar planer. Men det så kallade kommunala planmonopolet är underordnat domstols- och andra myndighetsbeslut där överklagande flyttar avgörandet uppåt.
Detta tar ofta tid, och mer regel än undantag är att byggplaner överklagas så många gånger och så högt upp det går – om inte uppgörelser görs som ibland kan handla om helt andra saker än det planerade byggets effekter.
Allt överklagande är inte av okynne eller på svaga grunder. Men långsamhet i domstolsprövningen öppnar för att den med svaga eller inga skäl som vill vinna något annat kan sätta kommuner, bostadsföretag och andra under press.
Byggministern Stefan Attefall (KD) har en utredning på gång om överklaganden enligt Plan- och bygglagen. Men det har tvekats och väntats för mycket. Den kom igång först 2013.
I Sörmland finns nu ett fall som kan ge mer krydda åt Reinfeldts, Attefalls och andras reformtankar. Förseningsrisken för Mälardalens Högskolas nybygge och för den nya arenan där Guif ska spela kommer av ett överklagande av en av de detaljplaner som behövs i Eskilstuna.
Det är djupt osannolikt att den som överklagar skulle vinna i domstol, som sakägare i fråga om en fastighet, som inte ingår i planområdet och där befintlig verksamhet inte skulle skadas av att få en arena eller bostäder i närheten.
Men som i många andra fall, på olika håll i landet, ger möjligheten att fördröja ett tillfälle att förhandla om andra saker – där det, om inte motparten har tillräckligt med is i magen, kan finnas ekonomiska fördelar att hämta.
Oskicket är just oskick, men det är en beklaglig verklighet att rättsväsendet ger fördelar till den som kan sabotera med ett i längden chanslöst överklagande.
Samtidigt pressas de som på goda grunder vill bygga bostadshus, en arena – eller högskolelokaler – att belöna oskicket ekonomiskt.
Detta har naturligvis inte varit meningen. Men långsamhet i att avgöra även mål som tydligt har en svag saklig grund ökar utrymmet för att missbruka överklagandemöjligheten.
Där bör statsministern låta sin ilska påskynda lagstiftningsarbetet.