Allianspartierna får inte bli regeringens megafoner. Det faktum att de fyra partierna ingår i samma regering får inte betyda att de lägger lock på idédiskussionen och slutar föra fram egna frågor.
Det sade centerledaren Maud Olofsson i går på en telefonpresskonferens med liberala ledarskribenter. En självklarhet som ändå behöver sägas. I medierna pågår nämligen en evig följetong kallad fara för borgerlig splittring. Så fort något parti profilerar sig, uttrycker en uppfattning som avviker från regeringskamraternas, heter det att alliansen är splittrad.
Diskussionen om åsiktsskillnader inom regeringen är legitim och har sin plats i debatten. Men detta ständiga journalistiska sökande efter tecken på oenighet, i stort och smått, där varje sådan tendens lyfts fram i rapporteringen som kristecken, är bara dumt. Total enighet nås inte med mindre än att de fyra partierna slås ihop till ett, om ens då.
Att borgerliga politiker känner frustration över detta fenomen är förståeligt. Men hur ska de förhålla sig till det? Det finns bra och dåliga sätt. Bra sätt är att ge motvikter till den primitiva journalistiken, presentera åsiktsskillnader inom alliansen som något positivt. Just så som Maud Olofsson gjorde i går.
Det dåliga sättet är att skälla på journalisterna eller försöka skriva dem på näsan. Dessvärre lyckades Maud Olofsson även med detta under gårdagens presskonferens. Hon gjorde en utläggning om vikten av att de liberala ledarsidorna inte fokuserar på splittring inom regeringen utan istället bidrar till värderingsskiftet i Sverige. I annat fall blir det evigt sossestyre i stället för alliansseger 2010.
Markeringen var försiktig men likväl uppfordrande. Olofsson valde att betrakta oss som någon sorts soldater i en partipolitisk kamp.
Häromveckan gick förre moderatledaren, tillika kulturministerns make, Ulf Adelsohn längre i denna tidningskritik. I en debattartikel i Gotlands Allehanda menade han att ”borgerliga” ledarsidor ”kackar i eget bo” när de kritiserar regeringen.
Den inställningen är både verklighetsfrämmande och naiv.
Denna ledarsida stödde alliansregeringens tillkomst. Vi såg den som det mest liberala politiska alternativet och tilltrodde den en vilja och förmåga att göra Sverige bättre. Men det innebär inte att vi har ingått något långtidskontrakt med en viss politisk konstellation. Och vi är definitivt inte ”vi” med vare sig centern, folkpartiet eller med något annat parti. Borgerliga partiledare borde förstå detta.