Kriminella som förmodligen stått för flera mord på öppen gata i Malmö lever till stor del på knarkhandel, grovt koppleri och annat sådant.
Polisen har därmed stora möjligheter till telefonavlyssning, om de bara gör ett bra jobb mot narkotikahanteringen.
Då uppstår också skäliga misstankar mot bestämda personer. Husrannsakan görs och vapen beslagtas. Offensivt arbete mot langare leder till att man kan se vad kriminella har i jackfickor, väskor och bilar.
Det är tveksamt om telefonavlyssning är en så värst meningsfull metod mot olagliga pistoler. Det är väl knappast dem kriminella sladdrar om på telefon.
Ett slirigt uttalande i Aktuellt i torsdags av en polisintendent i Malmö tyder snarare på att en del poliser skulle vilja teleavlyssna utan skäliga brottsmisstankar mot viss person.
Nej, sakta i backarna. Allmänna fisketurer där polisen liksom kastar ut ett finmaskigt nät för att kanske fånga in en ful fisk är främmande för den svenska rättsordning. Långtgående ingripanden i människors privata sfär som avlyssning ska vara ett led i en förundersökning, det vill säga utgå från konkret misstanke om brott.
Det är naturligt att polisen vill ha största möjliga befogenheter för att bekämpa brottsligheten. Det betyder dock inte att politikerna bara ska sätta godkäntstämpel på polisens kravlistor. De folkvalda måste även beakta andra aspekter som skydd av den personliga integriteten.
Med det sagt kan straffskalorna för vapenbrott och reglerna för användningen av hemliga tvångsmedel ändå behöva ses över. Här har det tyvärr blivit stopp i systemet. Tjänstemän på justitieminister Beatrice Asks (M) departement har skrivit en promemoria vars budskap är att allt är bra som det är, att brottslighetens karaktär inte motiverar några skärpningar av straffskalorna.
Bedömningen kan ifrågasättas. Redan innan uppståndelsen kring morden i Malmö var det tydligt att vapen bland kriminella var ett växande problem.
Nu ska en ny utredning tillsättas. Det är bra. En sansad men mer ambitiös genomgång behövs. Kanske behöver inte hela straffskalan för vapenbrott lyftas till minst två års fängelse för att medge telefonavlyssning. Justitieministern har antytt det och riksdagen har gjort så tidigare. Tvångsmedel som avlyssning är inte alltid strikt knutna till straffskalan. Det är något annat än att lätta på eller ta bort kravet om skälig misstanke, som vissa poliser vill.
Hemliga tvångsmedel är allvarliga saker. Långtgående principiella ändringar under intryck av upprörda känslor och stora rubriker är av ondo. Politiker bör hålla huvudet kallt.