Vår uppgift är att berätta om uppseendeväckande händelser. Brott hör dit. Frekvent brottsrapportering riskera dock att skapa falsk verklighetsuppfattning, framställa tillvaron som betydligt farligare än vad den är.
Här finns två utvecklingslinjer som går i olika riktningar. Medan våldsbrotten minskar ökar mediernas bevakning av dem.
Det är svårt att säga hur det har påverkat allmänhetens uppfattning. I den nationella trygghetsundersökningen, NTU, från Brottsförebyggande rådet, har känslor av otrygghet och oro för att utsättas för brott inte ökat på senare år. Tvärtom. Å andra sidan ligger kanske dessa otrygghetskänslor och oron på en obefogat hög nivå generellt.
Under alla omständigheter är det viktigt att återkommande stanna upp och påminna: Våldet minskar. Sverige blir tryggare.
Med det sagt finns det problem. På vissa platser är otryggheten och utsattheten för brott mer markant. I Sörmland sticker några stadsdelar i Eskilstuna ut. Exempelvis är utsattheten för våld i Råbergstorp, Lagersberg, Skogsägen, Fröslunda, Årby, Skiftinge flera gånger högre än på andra platser i Eskilstuna och i länet som helhet, enligt polisens trygghetsmätning.
På senare tid har det varit mycket om Eskilstunastadsdelen Fröslunda. Stök och bråk har tvingat Mötesplats Fröet (biblioteket) hålla stängt kvällstid sedan en månad. En väktare misshandlades i stadsdelen förra veckan och i fredags sköts en man i benet.
Polisen understryker att det inte finns någon koppling mellan skjutningen och väktarmisshandeln. Det är också fel att påstå, som det ibland görs, att ordningsmakten har förlorat kontrollen över Fröslunda. Sverige är inte en polisstat med poliser i varje gathörn. Det faktum att brott begås när polisen inte är på plats betyder inte förlorad kontroll. Närvaro dygnet runt, året om, i ett område som Fröslunda vore inte ett klokt sätt att använda polisens resurser.
Men det är viktigt att stat och samhälle reagerar snabbt och möter den oro som följer i spåren av våldet. Synlig polispatrullering direkt efter händelser som dessa upprätthåller förtroende och visar att Fröslundaborna inte överges.
Polisen, kommunen och civilsamhället bör också arbeta med trygghetsskapande åtgärder mer långsiktigt. Områdespoliser bör göra sig kända i området. Kommunen får inte retirera som med kvällsstängningen av Fröet, utan hitta sätt att ha ett kvällsöppet bibliotek – ett riktigt sådant. Trygghetsvandringar kan anordnas.
Utmaningen är dock inte att uppbåda politikers, polisers och andras intresse för ett bostadsområde i samband med uppmärksammade brott och stök. Det svåra är att hålla intresset uppe när Fröslunda, eller något annat miljonprogramområde, inte förekommer lika frekvent i nyhetsströmmen.
Frågan om hur man ska motverka att Eskilstuna glider isär måste ständigt finnas på den politiska dagordningen – inte bara i samband med stenkastning, fönsterkrossning, misshandel eller vad det nu är som omtalas just det året. Att vända utvecklingen kräver beslutsamhet och uthållighet.