Ingen polis och säkerhetstjänst kan ge ett heltäckande skydd mot politiskt eller någon annan typ av våld. Det är inte möjligt med mindre än att ordningsmakten lär sig tämja människors tankar och impulser.
Så mycket förstår nog de flesta. Utmaningen är att hålla fast vid samma insikt när det väl smäller. För smälla kommer det att göra. Terrordåd har genomförts i Sverige och det kommer att ske igen. Det vi kan göra är att vidta åtgärder för att skydda oss så gott det går, dock utan att själva skyddsåtgärderna kringskär vår frihet och minskar vår känsla av trygghet.
Den målkonflikten finns i all brottsbekämpning men särskilt i tider av oro och rädsla. Terrordåd gör att spärrarna släpper. Politiker vill visa handlingskraft och blir mer benägna att ge ordningsmakten friare tyglar, som att förse den med fler hemliga tvångsmedel.
Nej, Sverige är inte där än. Gårdagens överenskommelse mellan sex partier om åtgärder mot terrorism är på det hela just så grå som ett sådant dokument bör vara. När det gäller polisarbete, en verksamhet som tangerar frågor om våra fri- och rättigheter, är det särskilt viktigt att hålla publikfriande aktivism borta.
I huvudsak tycks överenskommelsen syfta till att knyta oppositionspartier till det arbete som regeringen redan genomför. Som redan utredd och tidigarelagd kriminalisering av resor med terrorismsyfte, höjning av straff för olovlig hantering av handgranater, begränsning av det antal borttappade svenska pass som kan ersättas inom en viss tidsperiod, enklare delning av information mellan FRA, Must och Säpo.
Ett föga spektakulärt men mycket viktigt arbete är myndighetssamverkan för att försvåra finansiering av terrorism. Utan pengar är ingen verksamhet möjlig, inte heller denna.
Men en punkt i överenskommelsen är oroväckande. Precis som regeringen tidigare flaggat ska den gamla idén om hemlig dataavläsning nu dammas av. Det innebär att polisen kapar en dator med hjälp av ett virusprogram skickat via nätet, eller genom att fysiskt installera en programvara. På så vis kan man övervaka allt som den misstänkte gör på datorn och läsa även den kommunikation som krypteras. Datorns webbkamera och mikrofon kan kapas och användas som avlyssnings- och övervakningsutrustning.
De sex partierna vill utreda detta. Men hemlig dataavläsning har redan utretts (SOU 2005:38) och sågats så hårt av bland annat Datainspektionen att idén övergetts.
Sett till integritetskränkningen går detta tvångsmedel utöver allt annat som polisen har i sin verktygslåda. En statlig trojan kan kartlägga allt som den misstänkte gör men även det som görs av en stor krets som hen kommer i kontakt med. För att komma åt personen räcker det heller inte att kapa dennes hemdator, utan alla datorer som personen använder eller kan tänkas använda i sin kommunikation. Den förra utredningen kom fram till just det.
Även om trojanlagen snävas in inledningsvis är det lätt att utvidga den när den väl finns på plats. Därför är det bäst att inte knacka på den dörren.