Siffrorna 194-153 i den slutna omröstningen visar att minst en riksdagsledamot från ett rödgrönt parti lade sin röst på Westerberg. Thomas Bodström (S) var frånvarande medan Christina Höj Larsen (V) lämnade tillfälligt kammaren och missade att rösta.
De 20 sverigedemokraterna lade sina röster, enligt gruppledare Björn Söder, på Westerberg. Det överrensstämmer med partiets argumentation att det största blocket ska ha posten som talman, det näst största blocket ska tillsätta förste vice talman medan andre vice talman ska vara sverigedemokrat, eftersom SD enligt den egna logiken utgör riksdagens tredje största block.
Men den linjen hade de inget för. Miljöpartiets Ulf Holm blev vald till andre vice talman medan sverigedemokraten Mikael Jansson bara fick 20 röster, vilket motsvarar antalet SD-ledamöter i riksdagen.
Christina Höj Larsen säger att det inte låg något avsiktligt bakom hennes frånvaro. Om hon säger det är det förmodligen så, men resultatet blev ändå att regeringen fick sin vilja igenom, Sverigedemokraterna gjordes irrelevanta och Jimmie Åkesson blev irriterad.
– Om man räknar antalet stolar i kammaren är vi tungan på vågen. Jag tror inte att man kan laborera med detta genom att skicka ut folk på toalettbesök under fyra år. Det är inte seriöst, sa han till TT.
Men det är just vad man kan, och det är absolut seriöst.
Mona Sahlin betonade genom hela valrörelsen att Socialdemokraterna och de rödgröna partierna inte skulle göra sig beroende av eller ge inflytande till Sverigedemokraterna, vare sig inflytandet var aktivt eller passivt. ”Aldrig, aldrig, aldrig” sa Sahlin under årets förstamajtal.
Den rödgröna positionen skilde sig inte i sak från Alliansens men Sahlin gjorde sitt bästa för att framställa det så, att hon och hennes koalitionskamrater var ädlare, mer principfasta och mer kompromisslösa i sin inställning till Sverigedemokraterna. Sahlins kampanjbudskap innehöll inga reservationer som kunde ge henne manöverutrymme om valet inte gick de rödgrönas väg. I stället satsade hon allt på ett kort genom att ropa ”aldrig”.
Så nu får Sahlin ta ansvar för sina ord. Om Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lägger fram gemensamma förslag och håller fast vid dem till slutomröstningen får SD just det inflytande som de rödgröna lovade att aldrig ge partiet.
En väg ut är att den rödgröna enigheten spräcks så att regeringen kan förhandla med vart och ett av partierna i olika frågor, i stället för att i varje läge tvingas komma överens med alla tre, vilket är betydligt svårare. Men en annan lösning är just det som hände i går, om än delvis oavsiktligt. Vid voteringar i kammaren där blocken står emot varandra kan S, MP och V lägga ner tillräckligt många röster för att regeringens förslag ska gå igenom, även om SD röstar som de rödgröna.
På så sätt kan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet fortfarande bedriva kompromisslös opposition och presentera gemensamma förslag. Men med hjälp av nedlagda röster kan de plocka bort Sverigedemokraterna ur den parlamentariska ekvationen och hålla sitt vallöfte att aldrig ge partiet inflytande.