Med extravagans och förmånliga skattevillkor lockar Dubai såväl utländska turister som företag. Ingen kapital- eller inkomstskatt existerar i emiratet och i praktiken inte heller någon företagsbeskattning. Där finns även världens högsta byggnad, världens största shoppingcenter, och så vidare.
Men lyxen har en baksida, vilket åter tydliggjordes av den rapport från organisation Swedwatch som kom i går.
Dubai både byggs och underhålls av fattiga migrantarbetare, från bland annat Filippinerna och Pakistan. Det så kallade Kafala-systemet medför att dessa förlorar sitt uppehållstillstånd om de blir av med jobbet eller byter arbetsgivare.
Migrantarbetarna lockas vanligtvis till emiratet med löften om betydligt bättre villkor än vad som i realiteten möter dem. Ofta har de med sig en skuld till en rekryteringsagent i hemlandet och i många fall beslagtas deras pass när de anländer. Fackorganisationer är inte tillåtna. Arbetarna lämnas därmed utan andra val än att stanna och jobba under slavliknande villkor. Bland byggarbetare är självmordsfrekvensen hög.
Allt detta redogör Ali Syed för i boken "Dubai: Gilded Cage" från 2010. Amerikanska demokratiinstitutet Freedom House beskriver situationen på ett likartat vis.
Den nya studien från Swedwatch granskar villkoren för personalen på några av de hotell som de svenska researrangörerna Apollo, Fritidsresor och Ving anlitar i Dubai. Totalt har 30 anställda intervjuats och deras vittnesmål stämmer väl överens med tidigare rapporter om de osunda mönstren i emiratet: skulder till rekryteringsagenter, beslagtagna pass, tolv timmars arbetsdagar utan raster.
Swedwatch drar slutsatsen att detta bryter bland annat mot FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Kajsa Moström, informationschef och hållbarhetsansvarig vid Apollo, medger för Sveriges Radio att företaget har brustit i sitt uppföljningsarbete.
I rapporten kommer Swedwatch med flera rekommendationer, såsom att researrangörerna bör: säkerställa att hotellen som man har avtal med i Dubai åtminstone följer den nationella lagstiftningen, förbättra sina granskningsrutiner, långsiktigt verka för arbetares rätt att organisera sig. Mot det finns knappast något att invända.
Men det är inte bara svenska researrangörer som behöver se över hur man förhåller sig till situationen i Dubai.
På hemsidan för det för näringslivet och staten gemensamma Business Sweden, vars mål är att "hjälpa svenska företag nå sin fulla internationella potential", finns en helt okritisk text om Förenade Arabemiraten.
Där konstateras att Business Sweden har byggt upp ett "starkt nätverk av lokala företagsledare och beslutsfattare" i Dubai och att affärsmöjligheterna är stora. Vidare skriver man om emiratet att "intäkterna från oljeintäkterna har investerats i infrastruktur och används för att finansiera de offentliga utgifterna för hälsovård, utbildning och försvar istället för att ta ut skatter."
Business Sweden behöver vara mycket tydligare med hur systemet i Dubai är uppbyggt gentemot svenska företag som funderar på att investera där, samt med att nuvarande behandling av migrantarbetarna inte är acceptabel, gentemot sina "nätverk av lokala företagsledare och beslutsfattare."