De kallas megaprojekt. Stora komplexa byggprojekt som sjukhus, badhus, arenor och idrottsanläggningar. Gemensamt för dem är att de kostar åtskilliga hundra miljoner att bygga och över tid ännu fler miljoner att driva.
Därför är det viktigt att man gör rätt från början. Att byggena motsvarar de faktiska behoven, att man inte bara räknar på bygg- utan även driftskostnaderna över tid. Att avtalen som skrivs är glasklara.
Men det blir sällan rätt. Tvärtom är de många felen utmärkande för megaprojekten. De brukar därför sammanfattas med devisen: ”over time, over budget, over and over again”. Eller översatt till svenska: försenade, över budget, om och om igen.
Det finns lärdomar att dra från andra projekt. För även om man i en enskild region eller kommun inte bygger ett sjukhus eller en arena särskilt ofta byggs det ändå ganska många i landet och ännu fler om man även studerar byggen i Norden och övriga Europa.
Men kunskapsöverföringen mellan projekten är liten eller obefintlig. I varje kommun och region uppfinns därför hjulet om och om igen.
I Eskilstuna finns planer för ett megaprojekt. Ett nytt stort kongress- och kulturhus som även ska inrymma ett hotell. I anläggningen ska också finnas stora salar för konserter, scenkonst, kulturskola och stadsbibliotek.
Just detta projekt har dessutom i megaprojektssammanhang ytterligare en komplikation. Kommunen ska samarbeta med en privat entreprenör.
I november 2021 gick det att läsa i tidningen om planerna. Fastighetsbolaget Klövern, som nu köpts upp av bolaget Corem, ska stå för de delar av huset som rymmer hotell- och kongressverksamheten, medan kommunen ska investera och äga de lokaler som ska rymma bibliotek, kulturskola, arkiv, administration och stora salar.
Vid en första anblick känns ett sådant upplägg klokt. Hotell- och kongressverksamhet är ingen kommunal kärnverksamhet. Det är därför bättre om näringslivet står för dessa delar.
Men studerar man liknande samarbeten, mellan offentliga och privata investerare, inser man snabbt att det finns vissa uppenbara risker. Med två huvudmän blir alla processer mer komplicerade och därför dyrare. Det krävs exempelvis mycket tydliga avtal, om bland annat ansvarsfördelning, ned till minsta detalj. Det finns också en risk att projektledningen blir svagare, vilket ökar sannolikheten för att kostnaderna drar i väg.
Det finns även en annan risk att ha i åtanke. Med en verksamhet som är så sammanlänkad blir det ofta kommunen som blir sittande med Svarte Petter om det privata bolaget får ekonomiska problem. Rimliga årliga driftskostnader kan då plötsligen bli avsevärt högre. Det finns flera exempel när de blivit så dyra att kommunen tvingas skära i kärnverksamheten: från biblioteken och kulturskolan till skolan och äldreomsorgen.
Enligt de kalkyler som gällde 2021 uppskattades kommunens inledande kostnader för kongress- och kulturhuset uppgå till cirka 700 miljoner kronor. Därefter skulle kommunen betala en årlig hyra på cirka på 25–30 miljoner kronor.
Med andra ord handlar det om ett stort åtagande. Som jämförelse kostade Munktellbadet 340 miljoner kronor och Stiga Sports Arena 346 miljoner.
Sedan 2021 har inflationen rusat och byggkostnaderna ökat. De ursprungliga beräkningarna måste därför göras om. Vad slutsumman landar på i dag är därför svårt att säga.
Men det är inte bara kostnaden som väcker frågor och farhågor. Den tilltänkta platsen för kongress- och kulturhuset (kvarteret Vestalen där Cityhuset ligger i dag) har gett upphov till protester, eftersom denna placering hotar den återstående centrumhandeln.
Just risken för centrumhandeln har fått kommunen att tänka om. Det föreslås att en ny utredning ska hitta en alternativ plats i centrum för byggnaden.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) konstaterar att kommunen inte har bråttom och att man inte ska använda mer skattepengar än nödvändigt.
Det är en klok slutsats.
Ännu bättre vore det dock om de även beslutades om en ny och förutsättningslös utvärdering av hela projektet – utifrån de lärdomar som går att dra från andra liknande megaprojekt. Det rör inte minst frågan om kongress- och hotelldelen.
Kommunen kämpar redan nu för att få pengarna att räcka för kärnverksamheten och för att få budgeten att gå ihop till nästa år. De ansvariga politikerna behöver därför fråga sig vad de vill prioritera och vilka risker som är värda att ta.