Internet har blivit en självklar del av vardagen för såväl privatpersoner som företag. Grundläggande service – såsom bankärenden, deklarationer och bokningar av olika typer – flyttar i allt större grad ut på nätet, liksom sådant som mediekonsumtion och sociala kontakter.
För att kunna driva ett företag är välfungerande nättrafik en absolut nödvändighet. Trots det finns fortsättningsvis stora problem med anslutningsmöjligheterna runtom i landet, även i Sörmland.
För några veckor sedan berättade tidningen om E-handelsföretaget Impecta, som driver sin verksamhet i Gimgöl, utanför Julita. Impecta saknar tillgång till fiber och är därför anslutna till internet via det fasta telefonnätet (ADSL). Nyligen fick dock företaget veta att en av deras två ADSL-leverantörer upphör med tjänsten och Impectas vd, Veronica Gårdestig, överväger att flytta verksamheten om de inte får fiber snart.
På insändarplats i dagens tidning finns ett annat exempel. Skribenten, boende i Eneby Vallby, blir även hon snart av med sin ADSL-anslutning och beskriver de stora problem i vardagen som detta kommer att förorsaka. Också i detta fall övervägs en flytt.
ADSL-tekniken ses i dag som gammalmodig och läggs således ner på flera platser i landet. Frågan är vad som ska ersätta denna och hur det ska ske.
Två huvudsakliga alternativ finns: mobilt bredband (3G eller 4G) och fiber. Problemet med mobilt bredband är att täckningen kan variera stort mellan olika platser och att kostnaden snabbt stiger med mängden förbrukad data. Fiber är däremot både snabbt och pålitligt, men att dra dessa kablar i marken kräver tunga investeringar.
I normalfallet är det privata aktörer som ansvarar för fiberutbyggnaden. För att intresse ska finnas från marknadens sida krävs dock att tillräckligt många i det aktuella området vill ansluta sig, och kostnaden för att göra det skiljer sig mycket beroende på ort. Enligt en granskning gjord av SVT kan det handla om allt från en tusenlapp till 100 000 kronor.
På små orter, där det inte är lönsamt för marknaden att bygga ut fibernätet, finns ett statligt stöd att söka via Landsbygdsprogrammet. Detta kan täcka upp till 70 procent av utgifterna för exempelvis en byalagsförening som väljer att själva dra fiber. Hela processen riskerar dock att bli arbetsdryg. Därtill har beslutet om vilka som beviljas stöd i år försenats kraftigt.
Faktorer som ovanstående medför att fiberutbyggnaden släpar efter. När ADSL-anslutningarna samtidigt läggs ned uppstår den typen av problem som återges i artikeln om Impecta samt i en av dagens insändare.
I den bredbandsstrategi som fastslogs av den dåvarande alliansregeringen 2009 är ett av målen att 90 procent av alla hushåll och företag 2020 ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Det målet får inte schabblas bort.
Tillgången till snabba och välfungerade nätanslutningar över hela landet kan i dag ses som grundläggande infrastruktur samt som en avgörande faktor för om det ska gå att bo och verka annat än i stadsmiljö. Stödsystemet för fiberutbyggnad behöver därför breddas, utökas och effektiviseras.