Ja, vilka säger detta? I Sverige kunde det ju varit Bertil Ohlin, folkpartiledaren som tidigt såg hur marginaleffekter i bidrag och skatter kunde bryta sönder motiven för arbete och undergräva alla sociala tyrygghetssystem. ”Det ska löna sig att arbeta”. Han skrev en liten bok om det, för mer än 60 år sedan.
Men citaten är inte från Ohlin, inte heller från den nuvarande svenska regeringen. De är från en artikel i förra veckan av den danske skatteministern, Thor Møger Pedersen. Han är – översatt till svenska – vänsterpartist.
Den nya danska trepartiregeringen har en skattereform på gång, och vill få bred majoritet bakom den. Grundtanken är att ”markant sänka skatten” för dem som yrkesarbetar. Regeringen vill lyfta deras ekonomiska standard jämfört med dem som gått i pension, studerar eller av andra skäl inte är i arbete.
Det liknar alltså i hög grad tanken bakom jobbskatteavdraget. Åtminstone en del inspiration kommer nog direkt från Sverige.
En tankeställare för socialdemokrater och andra i oppositionen! Det borde det också bli för dem i LO som varit pådrivande bakom socialdemokraternas och vänsterpartiets svåra misstag att rösta nej till varje steg i jobbskatteavdraget.
Den nya regeringen i Danmark har socialdemokratisk statsminister, Helle Thorning-Schmidt, och en skatteminister från Socialistisk folkeparti. Men tongivande bakom de ekonomiska delarna av regeringsprogrammet är det tredje regeringspartiet, Margrethe Vestagers socialliberala Radikale venstre. Detta företräder i Danmark den politiska idériktning som i Sverige kommer från Bertil Ohlin och är grunden för Folkpartiet liberalerna.
Den nya danska regeringen brottas med en politisk och ekonomisk stagnation, som blev följden när andra borgerliga partier i tio år lät sin egen reformförmåga förtvina under anpassning efter högerpopulister. Det har blivit för liten skillnad mellan villkoren för att arbeta och inte arbeta, och många yrkesarbetande med lägre inkomster kommer därigenom i kläm. De ekonomiska stimulanserna i socialförsäkringssystemen är för svaga, och de kan då brytas sönder inifrån.
I Sverige är den här frågan till stor del avklarad. På dagordningen för skatteomläggningar bör nu stå andra saker än jobbskatteavdraget: Att sänka den ytterst hårda beskattningen av näringslivets högavlönade tekniker och andra nyckelpersoner. Att finansiera det med att täppa igen kryphål och undantag som ger förmåner till finansiella manövrer men inte stimulerar produktionen. Att reformera bolagsskatten. Att begränsa löneskatter. Att minska marginaleffekter i bidragssystem som bostadsbidraget.
Vi behöver inte ta efter Danmark, i skattepolitiken är det de som kan lära en del av Sverige.
Däremot borde den svenska LO-ledningen, liksom socialdemokraterna – ja, kanske till och med vänsterpartiet – ta intryck av vad deras motsvarigheter i Danmark har insett:
En politik där det lönar sig att arbeta är ett löntagarintresse. Den behövs om ett välfärdssamhälle ska ha en hållbar grund.