Ryska styrkor har gått över gränsen i södra Donetsk län. Staden Novoazovsk vid Azovska sjön intogs i onsdags. Dagen innan placerades ryska styrkor ut i flera byar längre norrut samt tog positioner intill staden Amvrosievka, sju mil sydväst om Donetsk. Därmed är Ukraina på väg att förlora kontrollen över sin gräns mot Ryssland hela vägen från Luhansk i norr till Azovska sjön i söder. Kanske har det redan hänt.
Vad vill då Ryssland åstadkomma med detta? Ett mål kan vara att skapa ett större sammanhållet område i öst utanför den ukrainska statens kontroll, i stället för det lilla amöbaformade territorium som funnits hittills i öst.
Ett annat mål kan vara att erövra hela kuststräckan i söder för att få en landkorridor till det ockuperade Krim. Det är en betydligt svårare uppgift men skulle lösa problemet med Krims försörjning. Den har redan blivit besvärande för Ryssland trots att Ukraina fortsätter leverera el- och vatten till halvön samt håller landvägen till kontinenten öppen.
Men oavsett hur Putins exakta plan ser ut är en sak klar: Han har inga planer på att ge upp den väpnade kampen om Ukraina.
President Petro Porosjenko och regeringen har att göra svåra val. Att acceptera fred nu är inte ett alternativ. Följden kan bli ett nytt folkuppror, avsättning av regeringen, ytterligare försvagning av den ukrainska staten. Alla reformer kan glömmas. Ryssland har då inte bara tagit en bit av Ukraina utan även knäckt det politiska systemet efter Majdan.
Regeringen kan förklara att landet befinner sig i krig med Ryssland, med allt vad det innebär – brutna diplomatiska och ekonomiska relationer med Moskva och ett slut på alla fredssamtal. Det skulle sätta press på väst att officiellt erkänna den ryska invasionen, kalla kriget för ett krig, och skärpa sanktionerna mot Ryssland.
Men det skulle även pressa Ukrainas regering att förklara krigstillstånd, vilket innebär stoppat parlamentsval i hela eller delar av landet som är utlyst till 26 oktober. Även det skadar den ukrainska staten och minskar förutsättningarna för reformer. Även det spelar Putin i händerna.
Ett tredje alternativ för Ukrainas regering är att fortsätta som nu – tala om rysk aggression men inte om krig, strida mot rysk trupp men officiellt betrakta det som en regional anti-terroroperation, samtidigt som de politiska processerna fortgår och institutionerna fortsätter omformas i resten av landet som om det rådde fred.
Möjligen hittar Ukrainas regering någon mellanväg med hänsyn till allt detta.
Försvarsviljan i det ukrainska samhället är hur som helst stark. Alla inser vad som hotar och att Ukraina inte kan förlita sig på någon annan än sig självt. Dess möjlighet ligger i är att tillfoga de ryska styrkorna kännbara förluster, något som väcker en antikrigsopinion i Ryssland.
Väst bör, förutom att sätta in hårdast möjliga sanktioner mot Ryssland, tillhandahålla militär hjälp till Ukraina i form av vapen, utbildning och underrättelseinformation.
På kort sikt innebär det garanterat en upptrappning av kriget. Men då bör man ha klart för sig hur alternativen ser ut. Miljoner människor i östra Ukraina får leva under rysk ockupation med lokala gangstrar i lösa tyglar. De omfattande människorättsbrotten under deras styre hittills är väl dokumenterade i bland annat FN-rapporter. När så Putin har karvat ut en bit av Ukraina kan han få smak på mer, med allt vad det innebär av osäkerhet i vår del av världen.
Vi borde lära av historien. Det är betydligt mer än Ukrainas frihet som står på spel i detta krig.