Då var det moskén i Flen, som varit utsatt åtminstone fem gånger. Härom dagen sattes sådana hjärtan upp i Uppsala (se bilden). Där hade det kastats en flaska brännbar vätska mot en moské, i ett försök att vålla skada som utan tvekan var uttryck för det politiska våldet mot invandrarsamfund.
De här pappershjärtana – till stöd för troendes frihet att ha gudstjänst och till stöd för tolerans och ett fritt samhälle – är mycket mer representativa för den allmänna svenska inställningen än de som i det fördolda tänder eld, klottrar eller kastar tegelsten genom rutor. Detta har i de flesta fall drabbat moskéer, eller föreningslokaler med religiös verksamhet. Även andra trossamfund har varit utsatta, judiska synagogor har haft en hotbild länge. Invandrarkyrkor, exempelvis den etiopiskt ortodoxa i Stockholm, har utsatts för bland annat klottrade nazistiska skymford.
Den gemensamma nämnaren är politisk extremism, riktad mot folkgrupper och mot troende som kollektiv. Muslimska församlingar har den senaste tiden varit utsatta i ett stort antal fall, i några pågår teknisk polisutredning där resultatet inte är klart. Men i en rad fall är brottets art och sambandet med den politiska hetsen mot invandrare uppenbara.
Vid möten som arrangerats har det varit tydligt hur muslimska och kristna samfund och andra organisationer är arrangörer tillsammans.Ungdomsförbund, som ofta brukar delta, är från både allianshållet och från det rödgröna hållet. Stödet för religionsfriheten och avståndstagandet från det politiska våldet och från agitationen mot de invandrade är inte blockskiljande i politiken – och inte heller en skiljelinje mellan de religiösa samfunden i Sverige.
Det handlar tvärtom om värden med bred uppslutning i Sverige och med starkt grundlagsskydd. Religionsfrihetens kärna, att få tro och samlas till gudstjänst har i Sverige grundlagsskydd på den allra starkaste nivån, den kan inte inskränkas eller regleras ens med lag.
De som nu känner sig rädda efter attentat och trakasserier ska veta att både det svenska samhällssystemet och rättsväsendet ska upprätthålla friheten, utan att göra skillnad på de olika trosriktningarna. Men de som praktiskt ska skydda mot brott och lagföra dem som begår brott har här som i andra fall en uppgift som inte alltid är enkel. Polisen har stort behov av uppmärksamhet och information från allmänheten. Den som ser eller vet något som kan vara av värde ska inte tveka att hjälpa polisen. Det är tydligt att det dessutom på en del ställen kan behövas statliga insatser för tekniskt skydd med kameror, larm och annat, som några utsatta synagogor också fått hjälp med.
Det som skett det senaste året har en del slående likheter med en serie angrepp mot flyktingförläggningar för cirka 20 år sedan. De tycktes följa efter några mycket våldsamma sådana aktioner av extremister i Tyskland. Även då var det oklart vad som var organiserat och vad som var dåd av spridda gärningsmän, inspirerade av andras brott – och framför allt av den kostymklädda politiska agitation som liknade dagens och som i praktiken riktades mot flyktingar från främst Iran och Kurdistan.
Ett gemensamt drag, då och nu, är att agitationen, som lätt kan bereda marken för våld, riktas mot förtryckets och våldets offer. Dessa misstänkliggörs genom att på ett otillständigt sätt förknippas med sådana regimer och extremiströrelser vars framfart är orsaken till att de är i landsflykt.