Högre a-kassa räcker inte

Regeringen gör rätt som höjer taket i a-kassan. Men Sverige behöver en jobbpolitik, inte bara en bidragspolitik.

Ledare2015-04-14 05:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

I går blev det bekräftat. Regeringen föreslår en höjning av taket i a-kassan från 7 september.

Förändringen är välkommen. Det nuvarande taket på 18 700 kronor har legat fast i snart 13 år. Sedan dess har lönerna stigit rejält – för tjänstemän med 45 procent i nominella termer. Denna kraftiga försvagning av det offentliga skyddet vid arbetslöshet har krävt privata tilläggsförsäkringar, för dem som har lyckats teckna sådana via facket. De fackförbund där riskerna för arbetslöshet är höga har dock tvingats ta ut höga premier eller inte kunnat erbjuda sådana försäkringar alls. Så fungerar det på försäkringsmarknader. Den som behöver försäkring mest har svårast att få en sådan.

Men det finns fler problem med denna utveckling än orättfärdig ojämlikhet. En svag försäkring mot arbetslöshet kan leda till inlåsningseffekter, sämre rörlighet på arbetsmarknaden, lägre produktivitet och sämre hälsa. Människor som vantrivs på sina arbeten blir mindre benägna att säga upp sig för att pröva något nytt. I stället stannar de kvar på arbetsplatser där de underpresterar.

De klamrar sig fast vid en anställning längre än vad som är bra för dem själva, för deras arbetsgivare och för samhällsekonomin som helhet.

Den förändring som regeringen föreslår håller också fast vid tanken på a-kassan som en omställningsförsäkring. Taket höjs till 25 000 kronor i månaden men nedtrappningen kommer att ske fortare än nu. Redan efter 100 dagar sänks den maximala ersättningen från 910 till 760 kronor per dag. I dag sker en motsvarande sänkning först efter 200 dagar.

En tidigare nedtrappning kan stärka drivkrafterna att snabbare söka nytt jobb. Men även efter den föreslagna sänkningen av ersättningen från dag 101 kommer den arbetslöse att ha mer pengar att röra sig med än från första dagen i arbetslöshet i dag.

Det är beklagligt att regeringen och Alliansen inte har kunnat hitta varandra i den här frågan. Högre tak i a-kassan tillsammans med någon form av modell som gör försäkringen obligatorisk för anställda borde vara en framkomlig väg där alla får ge och ta.

Regeringens överenskommelse om a-kassan med Vänsterpartiet riskerar nu att permanenta frågan som ett stridsämne mellan blocken. Trots att åtminstone Folkpartiet i grunden är för ett höjt tak i a-kassan.

Det finns samtidigt gott om frågor där oppositionen kan ta välgörande strid med regeringen. Den politik för fler jobb som Socialdemokraterna talade löst om i valrörelsen syns det inga spår av. Det tas inga seriösa initiativ för ett bättre företagsklimat, för skattereformer som främjar arbete och investeringar. De kraftfulla åtgärderna för bättre jobbmatchning lyser med sin frånvaro.

Desto större intresse visar regeringen idéer som ska lägga hinder i vägen för företagande. Man gjorde ett försök med ett avskaffande av det nationella systemet för fritt val i primärvården – ett lagförslag som visserligen drogs tillbaka – och det tidigare kommunalrådet (S) Ilmar Reepalu ska utreda hur vinstutdelning ska kunna begränsas hos företag i den offentliga sektorn.

Regeringen behöver en jobbpolitik, inte bara en bidragspolitik.