Förra året kvalitetsgranskades bortåt 500 högskoleutbildningar av Universitetskanslersämbetet. Ungefär 150, alltså 30 procent, fick betyget "bristande kvalitet".
Det är mot den bakgrunden man måste se gårdagens besked om Mälardalens högskola, att nio granskade utbildningar av tolv fick just betyget "bristande kvalitet".
I det fleråriga arbete där granskningsgrupper successivt går igenom hela det stora universitets- och högskoleväsendet i Sverige blir resultaten för fjärde huvudetappen klara nu i höst. Det är inte vilka ämnen som helst, utan sådana där kunskapsnivå och vetenskaplig kvalitet kan ha avgörande betydelse för landets ekonomiska framtid. Förutom några hundra ingenjörsutbildningar är det de matematiska och statistiska utbildningarna och naturvetenskaper som biologi, kemi och fysik.
Standarden visar sig vara hög på civilingenjörsnivån, men betydligt mer skakig i andra tekniska utbildningar. Mälardalens högskola avviker i den delen inte så mycket från helhetsbilden. Den har goda resultat för civilingenjörs- och masterutbildningar i maskinteknik.
Av 364 tekniska utbildningar vid 24 olika lärosäten har 50 bedömts ha "mycket hög kvalitet" och 205 "hög kvalitet". Ungefär lika stor andel som i 2012 års granskningar på andra ämnesområden, 109 utbildningar, hade "bristande kvalitet". Mälardalens högskola har alltså ensam kommit att få åtta procent av alla de betyg som satts i den lägsta kategorin. Att det är en allvarlig sak säger sig självt. Västerås och Eskilstuna är särskilt inriktade på tekniska utbildningar. Detta slags resultat kan bara inte få upprepas.
Hoppingivande är då det som hänt med högskoleutbildningar som var bristfälliga i 2012 års granskningar. Nyligen redovisades resultatet av förnyad granskning av knappt hälften av dessa. Sju högskolor hade reagerat med att lägga ned totalt nio utbildningar. Mälardalens högskola har stängt ned en ledarskapsutbildning, och det är väl ingen större förlust. Men av 57 andra omgranskade utbildningar hade 57 nu förbättrats och uppfyllde kraven.
Huvudresultatet av den mycket mer ambitiösa kvalitetsgranskning högskolesektorn numera utsätts för är att den leder till uppryckning och bättre resultat, även om en del utbildningar också faller bort. Detta behöver Mälardalens högskola nu ta fasta på. Andra har kunnat förbättra sina resultat. Det måste vara möjligt även i Västerås och Eskilstuna.
Utvärderingen är alltså ny, den är inne på det allra första treåriga varvet. Nästa år kommer så viktiga områden som de medicinska och historiska vetenskaperna. Den nya utbildningspolitiken har inneburit ökad uppmärksamhet på om resultaten är bra eller dåliga, inte bara i grundskola och gymnasium utan också på universiteten. Tidigare har det varit en stark politisk tonvikt på kvantitet, antalet platser har ökat väldigt mycket. Medan stora delar av offentlig sektor trimmats och rationaliserat har högskoleväsendet vuxit på alla ledder.
Följden har blivit att vid sidan om mycket avancerade och framgångsrika utbildningar finns det också stora kvalitetsproblem i högskolesektorn. En del av dessa är följder av svaga kunskapsresultat i gymnasiet men andra beror på det själva högskolorna presterar.
Att sådant dras fram i ljuset är inte alltid så populärt. Men det är ett nödvändigt steg för förbättring – och för högskolor där studenterna kommer ut välbildade och inte svagt utbildade.