Sådan är instinkten hos den som är journalist ut i fingerspetsarna.
Det säger också mycket om vad journalistik i länder som Ryssland innebär. Uppgiften att berätta det som skrupelfria män inte vill ha berättat kräver en beslutsamhet och mod som få människor har.
Persson Löfgren och sju andra journalister och människorättsaktivister angreps i onsdags på en väg i den ryska delrepubliken Ingusjien, nära gränsen till Tjetjenien. Deras minibuss prejades. Persson Löfgren drogs ut och misshandlades. Den norske journalisten Öystein Windstad från tidskriften Ny Tid fick tänder utslagna. Även de ryska kollegorna blev illa åtgångna. Bussen som sällskapet färdades i eldades upp.
Journalisterna var på resa i regionen tillsammans med den ryska organisationen Kommittén mot tortyr som länge har varit en nagel i ögat på landets myndigheter och särskilt de i Tjetjenien. Dess medarbetare är ständigt påpassade och utsatta, och det är välkänt hur farligt det är att vara rysk journalist på en fri redaktion.
Däremot är det mycket ovanligt att utländska journalister attackeras på det här sättet. Men att det nu händer visar att det politiska klimatet i Ryssland går från brutalt till gränslöst.
I den utvecklingen har Tjetjenien en särskild plats. Ramzan Kadyrovs styre i delrepubliken hålls uppe av våld och en aldrig sinande ström av pengar från Moskva. Kadyrov har fria händer i Tjetjenien och ger i utbyte lojalitet mot Putin som han visar genom att hålla sin republik i järnhand och framställa sig själv som en spjutspets i kampen mot Rysslands fiender.
I det senaste presidentvalet 2012 levererade Kadyrov ett valresultat på 99,8 procent i röstandel för Putin med ett påstått valdeltagande på 99,6 procent.
Den 22 januari i år hölls en demonstration i huvudstaden Groznyj till stöd för Kadyrov och Putin med hundratusentals utkommenderade deltagare. Där uttalades hot mot ryska oppositionspolitiker som Kadyrov och hans omgivning har kallat "folkets fiender", "förrädare", "femtekolonn".
Den 1 februari lade Kadyrov ut på sitt Instagramkonto en video på oppositionspolitikern Michail Kasianov, visat genom ett filter i form av ett kikarsikte.
Spåret från mordet förra året på oppositionsledaren Boris Nemtsov går till Groznyj och Kadyrov, men utredningen har hindrats från att röra sig i den riktningen – förstås.
Misshandeln av journalisterna och människorättsaktivisterna i Ingusjien är en del av detta mönster. Budskapet från den ryska regimen är att ingen som bedriver kritisk genomlysning av det som sker i Ryssland ska känna sig säker.
Men våldet är delegerat bort från den högsta politiska ledningens formella kontroll, vilket betyder oförutsägbarhet och brist på gränser, och därmed större skrämseleffekt.
Därför är det oerhört viktigt att det ändå finns människor som orkar arbeta i den miljön, berätta om det som den ryska regimen vill ha tyst kring. Journalister som Maria Persson Löfgren förtjänar största respekt.