Ändrar man i jobbskatteavdraget blir det också en följdändring i regler för pensionsinkomster. Sådan är numera skatteteknologin, så det blir två eller tre presskonferenser i stället för en. Detta till glädje för många som är intresserade av profilering och tabeller, och mindre intresserade av att förklara hur skattesystemet hänger ihop.
I går var det dags för den närmast obligatoriska presskonferens där regeringens fyra partiledare gick budgeten i förväg med att kort nämna ändringar som föreslås i skatten för pensionärer med enbart pensionsinkomster, och med att framför allt presentera tabeller med plustecken i.
Det senare är i och för sig inga ointressanta upplysningar, och aktiviteten har blivit nödvändig.
Politik är det möjligas konst och det har i många år varit mycket större uppmärksamhet om inkomstskatt för pensionärer än om att det ska löna sig att arbeta.
Så de fyra partiledarna lade tonvikten på att deras fem paket under sju år betytt sexton och en halv miljard mer för pensionärerna.
Det kan väl ha sitt intresse, av den orsaken att det sedan länge är en intensiv trafik med påståenden från olika kanslier och kampanjmakare om att pensionärer hela tiden förlorar och behandlas dåligt och går back.
Den trafiken pågick långt innan regeringsskiftet 2006 och har inte avtagit sedan dess.
Men tabellmaterialet i går är egentligen mer intressant på ett par andra sätt. Eftersom inkomstpensionen, men inte garantipensionen, varierar en del med den automatiska balanseringen av tillgångar och skulder i pensionssystemet så är man ute efter att låta en skattesänkning parera den bromseffekt på knappa tre procent som inträffar just 2014, men som vägs upp av pensionshöjningar både före och efter 2014.
Aldrig hör man talas om att de år då pensionerna lyfts med automatik ska innebära att något som delats ut som kompensation de sämre åren ska tas tillbaka.
Det är en enkelriktad verksamhet med dessa skattejusteringar.
Om pensionssystemet sköttes på samma sätt skulle det befinna sig på en bana mot underskott och sammanbrott.
Det är mycket väsen för vad som oftast är små tussar ull. Vuxna människor med ordnad ekonomi brukar ju normalt anses så ansvariga och myndiga att de ska kunna ha marginal för smärre svängningar i intäkter och utgifter.
En tabell för disponibel inkomst för en genomsnittspensionär med bostadstillägg säger att den tillfälliga variationen i inkomstpension leder till en minskning av årets samlade köpkraft 2014 på mellan sex och sju promille. (Inte procent alltså, utan promille!)
Ska inte en vuxen människa kunna antas sköta en sådan tillfällig småsak utan att behöva statens hjälp?
I vart fall leder en skattesänkning på en dryg hundring i månaden till att det i stället blir två promilles förbättring
Garantipensionen som är indexreglerad efter KPI minskar med hårresande 18 kronor i månaden, därför att det blivit aningen billigare att leva.
De som å andra sidan har höga pensioner och inga bostadstillägg har rimligen stora möjligheter att hantera de små svängningar i inkomst som kommer av att pensionssystemet inte tillåts bygga upp underskott.
Det finns i politiken en rad stora problem.
Men på presskonferenser som den i går handlar det i stället om sådana problem som är mycket små, även om det finns organisationer som försöker få det smånna att se stort och upprörande ut.
Det möjligas konst. Varje ändring i jobbskatteavdraget medför nu en följdändring av bostadstillägg eller skatt på pensionsinkomster.