På löpande band hoppar nu ledande folkpartister i galen tunna. Liberala idéer om individens frihet läggs åt sidan när FP-politikerna väljer populism.
Folkpartiet gjorde som bekant ett dåligt val i höstas och har efter det sjunkit ytterligare i opinionen. Jan Björklund svarade genom att förespråka fler och hårdare krav på i synnerhet invandrare (se ledare 3/2).
På gårdagens DN Debatt gick några folkpartister ännu längre. Fyra kommunpolitiker – varav tre sitter med i partistyrelsen – vill att det totala flyktingmottagandet i Sverige ska begränsas, med utgångspunkt i "kommunernas förmåga". Det är Ulrika Landergren, Pierre Månsson, Torkild Strandberg och Staffan Werme som har präntat ner de grova förenklingar och tankevurpor som debattartikeln i DN består av.
De problem som de fyra beskriver är verkliga. Det råder bostadsbrist och takten på nybyggande är för långsam. Tillgången på såväl lärare som sjuksköterskor är otillräcklig. Och även om sysselsättningen är mycket hög står många människor utanför arbetsmarknaden.
Den lösning som anvisas är däremot verklighetsfrånvänd och farlig. Asylinvandrare föreslås ta smällen för systemfel som har uppstått av orsaker som inte har att göra med invandringen.
Hur det föreslagna asyltaket ska kunna införas i praktiken är dessutom oklart. Menar folkpartikvartetten alltså att asylrätten ska avskaffas? Att Sverige framöver ska ignorera FN:s flyktingkonvention?
Smått ironiskt blir det sedan när Landergren, Månsson, Strandberg och Werme skriver: "Liberalismen har alltid vågat ställa de nödvändiga frågorna, obundet av lojaliteter annat än mot den enskilda individen och hennes förutsättningar och utmaningar." Här kan påpekas att asylskäl prövas individuellt. Avgörande för om en person som söker asyl i Sverige får stanna är alltså hens faktiska skyddsbehov. Det lämnar inget utrymme för att neka människor skydd på grund av att många andra kommer samtidigt.
I debattartikeln passar folkpartisterna även på att utmåla det svenska flyktingmottagandet som en ytterlighet. Sant är att Sverige är ett av väldigt få länder i Europa som har tagit sitt ansvar i samband med den humanitära katastrof som nu råder i Syrien.
Det säger dock mer om hur slutet Europa är än någonting annat. Medan Sverige har tagit emot cirka 50 000 syriska flyktingar har Libanon, med en ursprunglig befolkning på drygt fyra miljoner invånare, tagit emot över en miljon flyktingar och Jordanien över 600 000.
Jan Björklund tog snabbt avstånd från förslaget och något annat var inte att vänta. Ett slopande av asylrätten kan bara inte accepteras.
Men förekomsten av sådana förslag på så hög nivå inom FP säger mycket om stämningsläget i detta parti. I den panik över invandringen som tycks ha drabbat Folkpartiet har alla typer av frihetliga värden fått stryka på foten. Utvecklingen är oroväckande och ett par frågor dröjer sig kvar: Hur mår egentligen Folkpartiet liberalerna? Bevittnar vi ett varaktigt skifte i invandringsfrågor, ett som har djup förankring i folkpartileden, eller kommer allt att blåsa förbi efter, säg, ett partiledarbyte?