Vad är skillnaden mellan S och SD när det gäller arbetskraftsinvandringen? Det frågade Jan Björklund (FP) gruppledare Mikael Damberg (S) under gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Damberg svarade med att tala om vikten av kollektivavtal och goda anställningsvillkor.
Så gör socialdemokrater när de vill undvika att tala om sin politik på området, som går mycket längre än till att garantera anständiga arbetsförhållanden.
I november förra året enades Socialdemokraterna och LO om gemensam hållning till arbetsinvandring. Dokumentet består av tio punkter och kallas "Ordningsregler för svensk arbetsmarknad". Det handlar om Lex Laval, kollektivavtal, kontroll av skatt och annat sådant som enligt S och LO ska främja konkurrensneutralitet för företag och förhindra utnyttjande av anställda.
Men så finns där en skrivning som blivit den mest omdiskuterade: "Press nedåt på löner och villkor ska stoppas genom att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden."
Det är inte lika tydligt formulerat som när LO-folk håller i pennan själva, men innebörden är klar. Förklaringen har vid flera tillfällen getts av socialdemokratiska toppar. Arbetsmarknadens parter ska "få ha en uppfattning" om behovet av arbetskraft från länder utanför EU, meddelade Stefan Löfven 5 december i intervju i SVT:s Agenda och tillbakavisade inte påståendet att det skulle handla om ett fackligt veto.
Socialdemokraternas valledare Jan Larsson var ännu tydligare i intervju i Dagens Industri 2 december: "Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben."
I förra veckan gjorde så Urban Ahlin ett inspel. Han är riksdagsledamot från Västra Götalands läns östra valkrets, Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson och suppleant i partiets verkställande utskott. P4 Skaraborg berättade om en opinionsundersökning som visade att ungefär lika många skaraborgare tycker att SD har den bästa politiken för invandring och integration som den andel som säger så om Socialdemokraternas politik på området.
Urban Ahlin förklarade det med att även S vill begränsa invandringen från länder utanför EU: "Jag tror att väljarna har noterat att vi socialdemokrater tycker att man ser över om det inte finns möjlighet för någon av de som redan finns i Sverige får de jobben, innan man går utanför Europas gränser."
Den socialdemokratiska ståndpunkten är alltså denna: Det finns i Sverige ett givet antal jobb som bör gå till dem som redan finns i landet. De jobben ska inte tas av arbetsinvandrare.
Det bygger på en karikerad bild av arbetsmarknaden. I verkligheten kan arbetslösa inte alltid matchas med de lediga jobben. Varje sådant jobb som tas av rätt person är i sin tur bra för ekonomin, oavsett varifrån den anställde kommer. Det driver på tillväxten och skapar förutsättningar för nya arbetstillfällen.
Men utlänningar som tar svenska jobb, liksom talet om att Sverige först ska "ta hand om" de invandrare som redan finns i landet, är trallvänliga melodier inom den väljargrupp som rör sig mellan S och SD. Påståendet passar även facklig skråfilosofi där egna medlemmar ska skyddas mot verklig eller inbillad konkurrens om jobben.
Individers strävan efter självförverkligande och ett bättre liv, liksom företagens behov, får stå tillbaka för partsintresse och partitaktik. Det är det som har gjort Socialdemokraterna till riksdagens näst mest invandringsfientliga parti – bakom alla solidaritetsparoller.