Men ingen kan ju gärna säga att metoden för att avsätta den som förlorat någon maktkamp är överraskande eller otypisk.
Nordkoreas styre har sina rötter i två slags system, det ena är kommunism, och det andra är monarki av den despotiska sorten som länge var mycket utbredd i flera världsdelar. I båda finns en omfattande historia av sådant som att ledande män, eller kvinnor, släpas ut från sammanträde, döms i ståndrättoch avrättas summariskt.
Det är visserligen cirka 60 år sedan det skedde i högsta ledningen i Vänsterpartiets mångåriga broderparti i Sovjet. Men själva stilen är ju välkänd.
Kim III har nu sett till att likvidera svågern till Kim II. Draget av monarki i Nordkoreas regim har blivit starkt, även furstedyrkan inlånad från japansk kejsarkult har blivit en del av den röda ordningen.
Men i monarkins långa och blodiga historia är den senaste avlivningen på hög koreansk nivå lika lite överraskande som den är i Sovjetsystemens historia. Det vimlar av familjedråp och avrättade nära släktingar, och även hustrur, i det kungligas traditioner. Hos oss förekom som bekant en tornkällare i Nyköping och en ärtsoppa.
En skillnad mot andra som i senare tid låtit skjuta folk i högsta ledningen är dock att Nordkorea är så isolerat och allmänt misstrott.
Annat har det varit med exempelvis Saddam Hussein, som hade såväl olja som mängder av både affärskontakter och politiska bundsförvanter. Att han avgjorde maktkamper på nordkoreansket sätt, utsläpning från sammanträde och mord med skjutvapen, hindrade inte att han hade politiska vänner och medlöpare.
Förutom en del staters presidenter märktes bland de politiska understödjarna även ledaren för SD.s beundrade broderparti, herr Le Pen i Front National.
Även de andra såta SD-vännerna, Haiders kumpaner i Österrike hade en del irakiska band. Men mest var de ju insyltade med klanen Khadaffi i Libyen.
I SD:s kretsar har araber varit väl seddda, men inte vanliga araber utan sådana arabiska härskare som mördat flitigt och med nordkoreanska metoder.