Regeringen klev fel rätt mycket under sina första månader. Det var den inte ensam om. På flera håll har man haft svårt att ta till sig vad det parlamentariska läget gör mer eller mindre ofrånkomligt. Det är angeläget att lösa en hel del frågor över blockgränsen.
Till regeringens felkliv hösten 2014 hörde en manöver ihop med vänsterpartiet om det som på blockspråk brukar heta vinster i välfärden.
En följd blev att "folkhälsoministern" Gabriel Wikström, innan han hann få grepp om sin egen arbetssituation, tvingades att lägga fram en illa hoprafsad proposition om att ge landstingen möjlighet att ta bort vårdvalet i primärvården.
Men felsteg måste inte fullföljas. Gabriel Wikström slapp ur den proposition som hamnade snett hösten 2014. Regeringen drog klokt nog tillbaka den. Frågan lämpades över i en enmansutredning, bestående av Malmös tidigare S-ledare Ilmar Reepalu. I förrgår kom det fram att frågan om att riva upp etableringsfrihet i primärvården ska strykas ur Reepalus direktiv.
Ett regeringsbeslut om saken sades vara på väg till i dag, torsdag. Så vi får väl se vad det närmare bestämt innehåller, och om det som sägs från de båda regeringspartierna bekräftar förstahandsintrycket. Ändringen av direktiven kan vara en gest för att förbättra samtalsklimatet gentemot de fyra partierna som var med i den förra regeringen.
Personer med erfarenhet och mindre av egenregi-reflexer har väl också sett att sjukvårdens verkliga problem blir lättare att lösa med en primärvård med vårdval. Förutsättningen är att man på rätt sätt använder de ekonomiska ersättningssystem och de regelverk som i samtliga landsting anger arbetsförutsättningarna för alla vårdcentraler, oavsett vem som äger och driver dessa. Det är den vägen man får en bra primärvård, som är förebyggande, folkhälsofrämjande, utjämnande av sociala klyftor och effektiv i att avlasta en mer dyrbar specialist- och sjukhusvård.
Där finns det mer att uppnå. Primärvården behöver stärkas ännu mer, och minska belastningen på specialistkliniker, akutmottagningar och sjukhus samt göra mer för att förebygga. Den ska bland annat minska alkohol- och annat missbruk och förbättra folkhälsan. Alla dessa syften med ett starkt husläkarsystem har inte fullföljts än. Men de kan bättre uppnås framlänges – genom bättre styrning med både de ekonomiska ersättningarna och med andra delar av landstingens regelböcker.
Att gå baklänges, och bryta upp ordningen med likvärdiga ersättningssystem och regelverk, för att i stället använda Lagen om offentlig upphandling eller ren landstingsdrift skulle snarare försvåra en utveckling av primärvården i rätt riktning.
Detta är goda skäl för att S och MP tar sig ur en återvändsgränd de var på väg in i förra hösten. Det kan också underlätta samtalen mellan flera partier i andra frågor. Det handlar inte bara om att det sett ut att saknas majoritet i kammaren för en linje som hade passat Vänsterpartiet, ett parti som ihop med Aftonbladet nu surar över regeringens senaste steg.
Verkligheten är ju att det saknas majoritet för väldigt mycket, oavsett om det är rödgrön eller allianspolitik. Båda kan i hög grad bli utsatta för SD-ledningens obstruktion och taktikspel. Vare sig vård eller annat mår bra av sådant, det är fördelaktigt om klara besked, även till primärvården, kan ges, genom kompromisser och konstruktiva utredningar.