I Torshälla har något sällsynt inträffat

Avdelningen i Torshälla där all fast personal nu omplaceras är inte alls representativ för äldrevårdens vanliga kvalitet.

Ledare2012-04-04 06:28
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Vad säger personalproblemet på en avdelning i Torshälla om svensk äldrevård? Svaret är: nästan inget.

Nu finns facit om en av avdelningarna på Spångagården i Torshälla, det handlar inte alls om hela Spångagården utan om den ena av två avdelningar inom den del som heter Torsiliahemmet.

Det som görs säger det mesta om vad det varit fråga om. Samtliga fast anställda på avdelningen omplaceras, och får – om de alls stannar i kommunens tjänst – inte mera arbeta fler än en på samma ställe. En ovanlig åtgärd, i en ovanlig situation.

Det är inte heller det första som gjorts. Det har skett omplaceringar förut, av enstaka anställda på just denna avdelning. Det har bytts arbetsledning och enhetsledning och gjorts olika stöd- och utbildningsinsatser.

Ändå har det radikala greppet blivit nödvändigt, hela personalgruppen avlägsnas och skingras så att den inte kan samlas igen på en annan avdelning.

Det är lätt för den som är tillräckligt långt bort från ett sådant arbetsplatsproblem att komma med käcka tillrop om att det skulle ha gjorts olika drastiska åtgärder tidigare.

Sådant låter sig sägas, men det är också värt att ägna några tankar åt de svårigheter arbetsgivare, fackklubb och arbetsledning kan ställas inför. När det som är ett lagarbete kommer in i fel gängor, och man inte hjälps åt för en god vård, utan fastnar i attityder som mot- verkar god vård, kan det vara svårt att klarlägga vem som egentligen gör vad fel.

Ett avskedande för misskötsel är en allvarlig sak, det går att göra, men arbetsgivaren måste då ha klara belägg för den enskilda personens oacceptabla uppträdande.

Mer svårhanterliga är situationer, för arbetsgivare och fack, är sådana där felen är många, som ofta ingen ser, som är svåra att knyta till en enskild person utan som snarare är en del av en grupps attityder.

Det är inte så svårt att förstå att man först försökt med andra insatser för att förbättra vårdens kvalitet och ändra inställningen. Det har dock inte lyckats. Såväl anhöriga som personal som sett bristerna och sökt sig från avdelningen har lämnat information som lett till att hela personalgruppen lyfts bort.

Kan man dra någon slutsats av detta, om kvaliteten i äldrevård i allmänhet? Nej, inte om Torshälla, inte om Eskilstuna kommun i stort, och inte om landet i stort. Särfall är särfall, och att generalisera efter en sådan här händelse är vilseledande.

Det som hänt kan, även om det är ovanligt, drabba privat lika väl som kommunal vård, och det kan hända i arbetslag i helt andra verksamheter än vård, och då leda till att kunderna blir missnöjda och att resultaten blir dåliga – kanske också till konkurs.

Diskussionen om budget och bemanning är också något annat, även om den är viktig och blir ännu viktigare när svåra demenssjukdomar blir vanligare då de mycket gamla blir fler. Avdelningar som är bemannade som Torsiliahemmet och har boende med liknande vårdtyngd fungerar så gott som alltid på ett helt annat och bättre sätt.

Personal gör ett bra arbete, hjälper varandra, gör sitt bästa för de gamla och sjuka och möter även anhöriga med vänlighet och omtanke. Så brukar det vara.

Det mest ledsamma med orättvisa generaliseringar utifrån en mycket ovanlig händelse är att de utan grund kan kasta en skugga över en yrkeskår som i allmänhet har en positiv och ansvarsfull inställning till arbetet.

Läs mer om