Hur kommer det sig att så få aktiva idrottare lever öppet som homo-, bisexuella, transpersoner och queera? Sannolikt handlar det mycket om att de traditionella köns- och heteronormerna är mer rigida inom den ofta könsuppdelade idrottsvärlden.
I en intervjustudie från Riksidrottsförbundet, framtagen av RFSL, konstateras att: "Flera av de homosexuella killarna berättar hur machoideal har gjort att det känts omöjligt att vara bög och idrottare. Flera av de homo- och bisexuella tjejerna berättar hur de påverkas av femininitetsideal, hur tjejer som inte pratar om killar och utseende misstänkliggörs."
Det mesta pekar på att allt detta leder till två saker. Dels att hbtq-personer i större utsträckning än andra undviker gemenskapen inom idrottsrörelsen. Dels att de som trots allt söker sig dit inte vågar vara öppna med sin sexualitet och/eller könsidentitet.
Siffror från Ungdomsstyrelsen visade 2013 att elva procent av homo- eller bisexuella, i åldersgruppen 16–25, hade känt sig rädda eller otrygga i samband med idrottsutövande i en förening under det senaste halvåret. För heterosexuella var motsvarande siffra omkring en procent. Vidare var andelen som aldrig idrottar/motionerar i en klubb eller förening 53 procent bland heterosexuella, medan den var 64 procent bland personer av annan sexuell läggning.
Så här ska det naturligtvis inte behöva vara, får det inte vara, och en stor del av ansvaret för att åstadkomma en förändring faller på klubbarna och föreningarna. Dessa behöver jobba målinriktat för att öka medvetenheten om den här typen av frågor på alla nivåer och etablera ett normkritiskt tänkande som genomsyrar verksamheten.
Inom den sörmländska idrottsrörelsen tycks det vara lite si och så med den saken. På sportsidorna i dagens tidning intervjuas tio olika klubbar – samtliga saknar en policy för hbtq-frågor.
Förra året uppmärksammades ishockeylaget Kiruna IF stort när det som första idrottsförening satsade på att erhålla en "hbt-certifiering" från RFSL. För att certifieras behöver all personal genomgå en utbildning i hbtq-frågor, samtidigt som ett antal kriterier gällande bland annat att skapa en öppen och inkluderande miljö måste uppfyllas. Hur länge tar det innan någon av de sörmländska klubbarna väljer att följa i Kiruna IF:s fotspår?
För unga hbtq-personer är förebilder i form av aktiva idrottare som är öppna med sin icke-normativa sexualitet och/eller könsidentitet oerhört viktiga. Men för att förebilderna ska bli fler måste en förändring till ute i landets föreningar och klubbar – det är där arbetet börjar.