De kan, som hos Donald Trump i USA:s presidentvalskampanj, vara gamla slagord, tagna direkt från en av de mest illa beryktade rörelserna i USA:s historia.
Kärnan i Donald Trumps övertygelser är tullmurar, handelshinder, utrikespolitisk isolering samt olust och ovilja över ett USA som lyckats frigöra sig från mycket av det bittra arvet från slaveri och diskriminering.
Det är ingen tillfällighet när Trump sätter parollen "America First" som motto för sin kampanj och, i torsdagens tal, för det som ska föreställa hans utrikespolitik.
"America First" var den rörelse i USA, som drev 1930-talets isolationism till dess spets. Dess krav var att Storbritanniens Winston Churchill, och därmed hela det som fanns kvar av demokratins Europa, skulle utlämnas åt Hitler och vägras hjälp från USA. Den är en skamfläck i USA:s historia.
Att parollen, och hela protektionismen och isolationismen, därtill var falsk är en av de lärdomar historien borde ge. Tullmurar och nedbruten världshandel gjorde inte Amerika starkt, och ingen annan heller, bortsett från Hitler och andra liknande potentater.
Tvärtom fördjupades och förlängdes den värsta ekonomiska depressionen i USA:s historia. Ekonomiskt elände banade väg för diktaturer och krig.
Framsteg har sedan byggt på vidgad frihandel, ekonomisk öppenhet, och såväl ekonomiska som militära samarbeten där USA har haft en ledande roll bland ett stort antal vänner och allierade i Europa och på andra håll.
Det Donald Trump står för är att slå sönder detta, att kvadda förutsättningarna för internationellt samarbete och ekonomisk återhämtning. Hur han än slänger fantasier och tomma ord omkring sig om styrka, aggressivitet, allianser och förhandlingar, så blir resultatet ett annat: Ett USA som blir ekonomiskt, världspolitiskt och dessutom andligt och moraliskt än mer försvagat, och som drar andra delar av världen med nedåt. Riskerna för verkligt stora krig skulle öka, och diktaturers framfusighet tillta långt mer än under de senare årens kriser.
Trump står, trots tafatta försök av kampanjhantlangare att försköna torsdagens budskap, för en radikal brytning med vad samtliga USA:s presidenter, från båda partierna, stått för under 80 års tid.
Populismens väg är att inte tänka på sådant, utan att låta "ilskan", de hårda orden och grupphatet dra iväg ohejdat. Populismens irrvägar finns inte bara i höger ytterkant, där såväl Trump som en rad europeiska extremist- och missnöjespartier håller till.
"Ilskan" och angreppen mot handel och demokratiers samarbete finns på två ställen till, inom delar av vänsterflygeln, och hos de auktoritära staternas medlöpare och ideologiska vänner.
"America First" dominerades av högerinriktade isolationister. Nazimedlöparen, den svenskättade flygarkändisen Charles A Lindbergh, var dess främsta mediepersonlighet. Men där fanns även den tidens socialistledare i USA.
Tillfälligt drogs också en del fredsidealistiska studenter med, sådana som i dag nu återfinns i senator Bernie Sanders kampanj. Det var ungdomsmisstag som en del senare kända personer kom att ångra.
Under Stalinregimens pakt med nazisterna understöddes "America First" även av kommunister.
Populismen till vänster – riktad mot exempelvis handelsavtal – kan verksamt komma att understödja populismen till höger. Den kan motverka dem som är frihetens och förnuftets motvikter. Den kan gynna sådana farliga män som Trump, och dennes manliga och kvinnliga europeiska motsvarigheter.