Förbud mot mobilpratande under bilkörning är en dålig idé. Det kanske något oväntade beskedet gavs nyligen i en rapport från Väg- och trafikforskningsinstitutet, VTI, som är en myndighet under Näringsdepartementet. Trafiken blir inte säkrare av det, lyder motiveringen. Det är av allt att döma en riktig slutsats.
Man kan tänka sig att det funnits påtryckningar från övriga EU-länder. Sverige är det enda land i EU som inte har några restriktioner alls mot mobilsamtal bakom ratten. De flesta länder i unionen tillåter endast handsfree-telefoner. Inget EU-land har dock ett totalförbud mot att prata i mobil vid körning.
Men andra länders vägval är i sig ett otillräckligt argument för att Sverige ska följa dem.
VTI har på uppdrag av regeringen sammanställt relevant forskning på området, när det gäller konsekvenser av mobilpratande och effekter av förbud. En rapport presenterades i höstas. Institutet konstaterar, föga förvånande, att mobilsamtal försämrar förarens prestationsförmåga. Inget pekar dock på att det skulle vara mindre farligt att tala i en handsfree jämfört med en handhållen telefon.
Samtidigt går det inte att säga hur mobilanvändning påverkar trafiksäkerheten i termer av antal olyckor. Utifrån befintliga data gör rapportförfattarna, som de kallar det, en kvalificerad gissning att bilister avstår från att använda mobiltelefonen i komplexa trafiksituationer.
Hursomhelst är förbud verkningslösa, konstaterar VTI. Under ett år efter lagens införande minskar mobilpratandet för att därefter återgå till samma nivåer som före förbudet.
Trafikanterna skulle inte förstå varför det skulle vara förbjudet, hävdar VTI och har onekligen en poäng i det.
Det finns redan mängder av bilister ute på vägarna som struntar i lagar och regler – även sådana lagar som bevisligen förbättrar trafiksäkerheten – så varför skulle de bry sig om lagar som inte gör det?
Ett förbud är svårt att motivera för medborgarna, eftersom det mesta som stör koncentrationen när man kör bil är ju potentiellt farligt, som justering av volymen på stereon, prat med medpassagerare, skrikande barn. Inget av detta kan förbjudas.
Ett förbud mot att prata i mobilen skulle dessutom vara svårt att kontrollera. Det är bara att notera beteendet vid hastighetskameror. Ögontjänarna är många. Så fort de har passerat platsen trycker de för hårt på gaspedalen igen.
I förra veckan presenterade VTI ett antal alternativ till förbud: utbildning och informationskampanjer om hur mobilanvändning påverkar körning, att straffvärdet höjs för den som orsakar en olycka efter att ha använt mobilen, tekniska innovationer – exempelvis att mobilen inte fungerar när bilen passerar skolor och olycksdrabbade sträckor.
Det är ett bättre arbetsspår än mobilförbud i någon av dess former. När allt kommer omkring gäller det att välja en metod som ger bäst effekt på trafiksäkerheten och som baseras på kunskap. Förbud gör det uppenbarligen inte.