Under Arktis isar finns troligtvis stora fyndigheter av olja och gas. I takt med att växthuseffekten höjer jordens medeltemperatur och isarna smälter, ökar intresset för att försöka utvinna dessa fyndigheter.
Om och när dessa fyndigheter börjar exploateras så sker det med stora risker för miljön. Går något snett blir effekten förödande för det ekologiska systemet i området. Frågan om en utvinning av naturresurserna är därför kontroversiell – av miljöpolitiska, geopolitiska och ekonomiska utgångspunkter.
När miljöminister Lena Ek (C) frågades ut om detta i Ekots lördagsintervju klargjorde hon att Centern inte vill att fyndigheterna börjar utvinnas.
Knappt var det sagt förrän hennes uttalande ställdes mot det besked som utrikesminister Carl Bildt (M) gett i en frågestund i riksdagen. Han tänker inte agera för att hindra en exploatering av dessa naturresurser.
Så vad tycker regeringen? Hur allvarlig är motsättningen och kan den leda till regeringskris?
Svaret är att regeringen inte har någon åsikt. Följaktligen är motsättningen inte särskilt allvarlig och leder inte till någon regeringskris.
Frågor som berör Arktis diskuteras i Arktiska rådet. Det bildades 1996 och fattar inga beslut. Sverige har ordförandeposten till nästa år, då Kanada tar över. Övriga länder är USA, Ryssland, Island, Danmark, Norge och Finland.
Det är oklart vilka områden i Arktis som ska få ”disponeras” av respektive land. Av rådets medlemmar är det bara Sverige och Finland som inte har några territoriella intressen att hävda. Det är också högst osäkert hur stora naturresurser som finns i området och var de finns.
Utifrån dessa oklarheter liknar den förespeglade konflikten i regeringen en strid om påvens skägg. Den har ingen reell betydelse och är i princip inte större än andra åsiktsskillnader mellan regeringspartierna.
Än så länge har inte ens halva mandatperioden gått. Ju närmare vi kommer nästa val, desto större betydelse får dessa, ibland marginella, skillnader. De mindre allianspartierna har ett stort och växande behov av att profilera sig.
I dagsläget är det otänkbart att åsiktsskillnaden mellan Ek och Bildt i den här frågan ska bli en parallell till det som hände 1994. Då var Olof Johansson (C) miljöminister och Bildt statsminister. I protest mot Öresundsbron lämnade Johansson några månader före valet regeringen, men lät en annan centerpartist, Görel Thurdin, ta över statsrådsposten.
Det var en fruktlös protest. Den dåvarande koalitionsregeringen föll och Centern påbörjade i stället ett nära samarbete med Socialdemokraterna, vilket hårt frestade på Centerns trovärdighet.
Klimat- och miljöfrågorna är viktiga för alla och blir allt viktigare. Men de är väldigt komplexa och långsiktiga. Frågornas karaktär är därför inte och kommer inte inom överskådlig tid att vara av den arten att de riskerar att spräcka regeringen.
Vilket inte hindrar att Sverige bör inta Lena Eks linje när det är dags att ta formell ställning till sakfrågan – säg nej till utvinning av olja och gas i Arktis.