Det hette nyss att eventuell försäljning av SAAB:s JAS-plan till Argentina kunde stupa på att Storbritannien inte skulle tillåta vidareexport av komponenter. Detta på grund av risken för Falklandsöarna.
Men det finns en mycket enklare orsak. En sådan affär är olämplig och osannolik. Den som ger Argentina miljarder i mångåriga exportkrediter är ju dumdristig bortom allt vett. Att JAS-affären med Brasilien underlättas av en mycket stor statlig svensk exportkreditförsäkring, till en marknadsmässig premie, är en helt annan sak. Brasilien är ett på många sätt välskött, demokratiskt land, med snabbt växande resurser – och landet brukar göra rätt för sig.
Argentina är däremot beryktat som en notorisk statsbankruttkandidat. Det landet ska inte ha svenska flygplan. Premier som skulle täcka svenska statens risktagande vid exportkreditförsäkring skulle hamna på skyhög nivå.
Men värre dårskap än att sälja flygplan till Argentina är poker och annat hos näthasardföretag. Alla sådana lever på att de som spelar ska förlora, och de håller gärna till i trixar- och rövartillhåll som Malta och andra skatteparadis och hälarholmar. Detta är förstås inte den bild nätpokerbolagen vill ha spridd. Därför ordnas turneringar om stora pengar, där ett fåtal skickliga spelare faktiskt ska vinna stort och förvända synen på de många som i genomsnitt kommer att förlora och bli blåsta. Det har just varit en sådan turnering, där medgörliga tevebolag och kvällspress visat upp ett gäng pojkar som försökt se ut som halvgangsters och spelat med travar av sedelbuntar framför sig. En svensk vann. De här i Sverige som låter sig luras av det fräcka jippot bör i vart fall aldrig tillåtas arbeta med riskprövning av exportkrediter, särskilt inte till Argentina.
Men världen vill ibland bedragas, och de som sätter i system att själva tjäna på andras oförnuftiga beteende kan bli belönade. Det går att bli ordförande i EU-kommissionen efter att som finans- och statsminister ha specialskräddat ett skattesystem för att få storföretag att flytta sina intäkter till Luxemburg, från länder där det verkligen skapats värden och uppstått avkastning. EU är en viktig inrättning som det gäller att slå vakt om och använda bättre. Det är då illa att viktiga medlemsländer inte kunde samla sig till att skaffa fram en ordförande fri från allt vad som hör till Luxemburgs affärsidé.
Men den uppstädning som börjat på senare år, först med USA som pådrivande, och sedan med ny kraft efter finanskrisen i euroområdet – samt i Sverige genom alliansregeringens handfasta tag mot näringslivets räntesnurror – är angelägen och behöver drivas vidare med skärpa och konsekvens. Det är i längden ohållbart – något i stil med exportkrediter till Argentina – att ha skatte- och socialsystem som rätt mycket motverkar arbete och produktion, och att ge somliga krypvägar runt detta med avdragsprivilegier eller med snurror och skatteflyktsupplägg i länder som snyltar på andras skattebaser.
Det dubbelt antiliberala ekonomiska illusionsmakeriet skadar med tiden både marknadsekonomi och välfärdsstat. Vi behöver fortsätta mycket mer med det Sverige strävat med i åtskilliga år, att reformera systemen och göra dem ekonomiskt hållfasta. Välfärden bygger på goda villkor för arbete och riktigt företagande – inte på förmåner utan täckning eller på kryphål eller pokerspelsmentalitet.