Än mer betyder Putinregimens marsch tillbaka till auktoritärt styre, med undertryckt nyhetsförmedling och aggressiva militära påtryckningar och ockupationer. Ryssland sprider osäkerhet och risker omkring sig. Den militära erövringen av Krim och den följande Moskvastyrda militära kampanjen i en annan del av Ukraina belyser Putinregimens opålitlighet, och dess frånvaro av spärrar mot att ta till våld mot grannar.
Det som skyddar Estland, Lettland och Litauen är deras medlemskap i Nato och i EU. Att Natos avskräckning mot ryska övergrepp mot Baltikum är tillräcklig och trovärdig är av stor betydelse för Sveriges och Finlands säkerhet.
USA och andra har ökat sin tidigare mycket begränsade militära närvaro i Baltikum, och kommer att utvidga den ytterligare något. Det ska inte gå att utsätta de små grannarna för utpressning eller väpnade rån av det slag som riktades mot Ukraina utan att behöva skjuta på Natostyrkor, inklusive sådana från USA: Detta är defensivt, inte offensivt från västs sida. De styrkor det handlar om är inte i närheten av att kunna användas för något slags angrepp på Ryssland. Däremot ska de räcka för att inte lämna utrymme för plötsliga våldsamma kupper och annekteringar från rysk sida.
Trovärdigheten i detta defensiva skydd av Baltikum, indirekt även av Sverige, påverkas av möjligheten att i tillspetsade lägen kunna få fram förstärkningar och ha transportvägar och stöd i närheten. I krislägen kan Sverige med värdlandsavtalet begära understöd och erbjuda resurser utan att hindras av icke anpassad lagstiftning.
Allt sådant som görs av olika länder för att förebygga upprepningar av övergreppen mot Ukraina, eller andra aktioner från förtryckarstater, vänds ut och in i den aktiva ryska propagandan och av dennas medspelare och eftersägare. Det beskrivs som offensiva hot mot rysk säkerhet, och det åtföljs av föga beslöjade hotelser, som ska göra regeringar rädda och undfallande. Prov på det var Vladimir Putins besök i Grekland, där regeringen spelar dubbelt vad gäller EU och Ryssland.
Putin talade om Rumänien som måltavla för ryska vapen, med anledning av att USA där har radar som är till för att förbättra Västeuropas skydd mot inkommande kärnvapenraketer. Även det vred Putin till en offensiv åtgärd mot Ryssland, vilket är hans inrikespolitiska propagandalinje.
Greklands vänstersocialistiske premiärminister Alexis Tsipras, som styr ihop med en del av den Putinvänliga extremhögern, teg och lät bli att stå upp för dem som är Greklands allierade. Dessa greker är inte ensamma om att spela med och inta ståndpunkter som är de som Kreml gillar men de baltiska staterna fruktar.
I riksdagens omröstningar om värdlandsavtalet 25 maj var SD och V (samt fyra frondörer inom MP) de som handlade i linje med merparten av Västeuropas ytterhöger och yttervänster, som ställer sig på Kremls sida.
SD och V försökte taktiskt maskera sin samverkan genom att ha olika skrivna reservationer, fast med samma linje i huvudfrågan. SD försökte dessutom dölja sin roll genom att hoppa av från sin aviserade ståndpunkt att stödja V i en delvotering om att försöka skjuta upp en av de fem åtföljande lagändringarna.
Dessa manövrer ändrar inte faktum. SD och V gick tillsammans, mot alla de andra. De båda spelar i realiteten med i den ryska propagandans spel.