Den trafiken började på Göran Perssons tid. En stor skillnad mellan företags ränteflöden ut ur och in i landet uppstod 2003. Problemet växte sedan raskt. Fyrpartiregeringen lägger nu för andra gången fram lagförslag mot denna direktionsvåningarnas skatteflykt. Av allt att döma har Anders Borg nu lyckats bättre, detta blir långt svårare att kringgå än de skärpta regler som kom 2009.
Det som gjordes då var inte utan verkan, men skatteflyktskonsulter, riskkapitalbolag och en del storföretag lyckades flytta många konstlade transaktioner. I mindre grad förde de ut pengar direkt till beryktade skatteparadis, i stället sändes de via exempelvis Cypern, ett EU-land med bolagsskattesatsen tio procent. Verklig affärsverksamhet på Cypern var det inte fråga om, bara en omväg för att undergräva Sveriges skattebas.
I regeringens lagrådsremiss i går utvidgas 2009 års skärpta regler till alla slags räntebetalningar i koncerner. Därmed stängs det kryphål som utnyttjats av riskkapitalfonder, alltså det slags rörelse där förre finansministern Pär Nuder (S) numera är yrkesverksam i Wallenbergssfären.
Cypernkryphålet täpps också till. Tio procents bolagsskatt i det andra landet förblir visserligen gränsen för att ränteavdrag medges, men de får inte göras där lånet mellan koncernbolagen är en konstruktion främst gjord av skatteskäl.
Lägre skattesatser på bredare bas med färre kryphål och undantag är ett kännemärke för en liberal skattepolitik. Uppstramningen är välkommen, ekonomiskt och samhällsmoraliskt. Den ger utrymme att sänka skattesatsen i bolagsbeskattningen. Sverige blir då mer konkurrenskraftigt. Rättvisan förbättras mellan bolag som utnyttjar respektive låter bli skatteflyktsmanövrer.
Just denna fråga är ämnet för en infekterad konflikt under några år mellan finansminister Anders Borg (M) och intresseorganisationen Svenskt Näringsliv. Den senare fortsatte i går i samma uppskruvade tonläge, men den klagade i högan sky redan på regeringens förra skärpning 2009. Detta och inget annat var orsaken till att Anders Borg med viss kraft började understryka att Svenskt Näringsliv beter sig som ett särintresse. Mot den bakgrunden var det inte så omdömesgillt av den annars lågmälde Stefan Löfven (S) att demonstrativt markera mot finansministern genom att säga att Löfvens eget parti minsann inte ser närings- livet som ett särintresse.
Det är inga obetydliga företag i näringslivet som genom systematiserad skatteflykt skadat samhällsekonomin och förtroendet för företagandet. Stefan Löfven borde ställa upp bakom regeringens förslag, utan krumbukter och utan att försöka operera på båda sidorna om den konfliktlinjen.