I Sverige ingår ungefär 40 000 par äktenskap varje år. 20 000 par skiljer sig. Enligt en doktorsavhandling som lades fram i fredags vid Umeå universitet är de många skilsmässorna ett resultat av jämställdhet och jämlikhet.
Förvärvsarbete för både kvinnor och män bidrar till att man inte är lika beroende av äktenskapet för sin försörjning i dag som för 100 år sedan. Barnbidrag och kostnadsfri skollunch för barnen uppges vara andra avgörande faktorer.
Sverige betraktas som ett av världens mest jämställda länder, där män och kvinnor har lika rättigheter. Jämställdhet tenderar dock ofta att bara handla om att det är kvinnan som ska upp till mannens nivå. Det talas om att kvinnor ska in på områden på arbetsmarknaden som traditionellt sett dominerats av män, kvinnors löner ska upp på samma nivå som männens, och så vidare.
En återkommande synpunkt är dock att det går för långsamt, och då och då vädras förslaget att kvinnor ska kvoteras in i traditionellt manliga bastioner för att målet med bättre könsbalans ska uppnås snabbare. På EU-kommissionens bord ligger för närvarande ett förslag om att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser. Visst skulle det se jämställt ut på pappret, men det är ingen garanti för att attityderna hänger med lika snabbt i styrelserummet.
Jämställdheten har firat triumfer på sina håll. Men glädjen över dessa grumlas av att det har gjorts få ansträngningar för att jämställdheten ska gälla även åt andra hållet. Männen skulle till exempel kunna ta ett betydligt större ansvar för hem och barn än vad de gör i dag. Bara här om dagen presenterades en studie från Lunds universitet, som visade att när det gäller att vara hemma och ta hand om sjuka barn så är det oftast mamman som gör det.
Arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män handlar förvisso om att det ska vara lika för alla, men inte samma. I vården har mannen länge varit utgångspunkten för forskning kring såväl sjukdomar som läkemedel. Symtomen för hjärtinfarkt, till exempel, är dock olika beroende på om det är en man eller en kvinna som drabbas.
I många avseenden är det dock välkommet att skillnaderna mellan män och kvinnor suddas ut. Lika lön för lika arbete är ett sådant, då det borde vara ovidkommande om det är en man eller en kvinna som utför arbetet.
Men än finns mycket kvar att göra. Det finns flera områden där det bara råder jämställdhet i teorin. Idrotten är bara ett exempel. Kvinnor kan, teoretiskt sett, utöva så gott som alla sporter som män. Villkoren och förutsättningarna kan vara helt olika. Fotboll, till exempel. Här om veckan var det några av spelarna i ett skånskt damlag som gjorde en kortfilm som de lade ut på Youtube. Under ett par sekunder i den uppträdde de i bikini. Förutom att de gjorde den på skoj var en del av förklaringen att de kände sig tvungna att visa upp sig på ett sådant sätt för att nå ut. Att de var skickliga fotbollsspelare räckte inte.
Det här är ovärdigt ett land där jämställdheten har kommit så långt i andra avseenden. Man kan lagstifta och kvotera hur mycket som helst, men jämställdhet är mycket mer värd om den kan mätas i attitydförändringar och ömsesidig respekt.