Efter att i årtionden sorglöst ha eldat upp oerhörda mängder fossilgas, försöker Holland ändra kurs en del, och planerar då stora vindkraftparker i Nordsjön. Det helstatliga kraftnätsmonopolet TenneT har beordrats att se till att strömmen kommer iland, och köper därför kraftöverföringsteknik från Ludvika.
Det är en mer än vanligt intressant framgång för svensk industri, inte bara för att köpesumman är mer än sex miljarder. Vägen bort från klimathot och oljeberoende går inte bara över helt nya sätt ordna energiförsörjningen, ofta handlar det om att göra mer av det man redan är bäst på.
Exempelvis har ju Sverige radikalt minskat fossilberoendet utanför transportsektorn genom kärnkraft samt bioenergi från skogsmark. Skogsbruk, skogsindustri, fjärrvärmebolag och kraftbolag har byggt vidare på det som länge varit en stark sida i Sverige, tillvaratagandet av energi genom skogsodling för att få industriråvara och bränsle.
I Holland kan däremot skogsbruk aldrig bli en nämnvärd del av klimatpolitiken. I den satsning de nu gör kommer de två första stora etapperna att sprida vindsnurror över 1500 kvadratkilometer, tre till nio mil ut i Nordsjön. Som vi ser även i Sverige har vindkraften, efter att tidigare ha varit av marginellt värde, nu blivit tekniskt och ekonomiskt mogen nog för mer storskalig drift.
Men mängder av propellrar på en skog av master i Nordsjön skulle ju sakna allt värde om inte elströmmen kunde tas i land på tekniskt pålitligt sätt, till hanterbar kostnad. Även här måste klimatpolitik i hög grad vara att bygga vidare på det man redan är bäst på.
ASEA:s - numera ABB:s - sätt att överföra högspänd el genom havet är ett tekniskt genombrott från 50-talet. Ska Europa ta sig ur sitt stora fossilberoende behövs det ännu mer. Det krävs då väldiga investeringar i bättre elnät och långväga kraftöverföring. Det gäller inte bara vindkraft, utan ännu mer visionen att utvinna solenergi i länderna runt Medelhavet och exportera elström norrut.
Sådana projekt har också sina begränsningar. Solenergi slutar ge ström när kvällen mörknar. Vindkraften ska i Holland med de nya projekten nå en total effekt på 6000 MW, alltså bortåt dubbla Forsmarksverkets effekt.
När vinden mojnar går dock effekten ner mot noll . Nya energislag ställer stora krav på bättre sammanhängande elnät, lagringsmöjligheter och kompletterande kraftverk som jämnar ut vädrets och dagsljusets skiftningar.
Sedan tre år har Holland en stor direktkabel från det norsk-svenska nätet. Med mer vindkraft kan de använda skandinavisk vattenkraft som utjämnare och då höja elpriset för företag och hushåll i Sverige, då de på elbörsen Nordpol efterfrågar ström när det är svag vind.
Men större betydelse har nog deras gamla favoritenergi, gasen. ”Grön” vindenergi blir i realiteten en samkörning av vindsnurror och fossilgaspannor. Med tanke på att Hollands koldioxidutsläpp nu är skyhögt över svensk nivå är det ändå ett framsteg. Men det får vara måtta på den gröna romantiken kring det fossilslukande Hollands försök till senkommen bättring.