Grundproblemet kvarstår dock: Medborgare reagerar på stängning av vårdplatser. Hälso- och sjukvårdschefen svarar och hänvisar till ett politiskt beslut att pengar måste sparas. Samma chef tar den offentliga debatten om nedskärningarnas vidare konsekvenser, för landstingets ambitioner och för uppfyllandet av vårdgarantin. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet bekräftar topptjänstemannens mandat men argumenterar inte i sakfrågan.
Slutsats: Den politiska majoriteten och hälso- och sjukvårdschefen ansvarar för var sin del, men inte för helheten. De kan alltid hänvisa till varandra och på svulstig landstingsprosa uttrycka respekt för varandras roller. Men den medborgare som vill debattera alla aspekter av frågan och vill utkräva politiskt ansvar får famla i blindo.
Majoriteten gräver nu djupt i sin retoriska verktygslåda. Landstingsstyrelsens ordförande Åsa Kullgren (S) menar att Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna uppträder inkonsekvent när de nu kräver öppen debatt och beslut i fullmäktige om nedskärningarna.
– När de satt i majoritet lade de ner hela psykiatriska slutenvården i Katrineholm utan fullmäktigebeslut, citeras Kullgren i gårdagens tidning. Hon säger vidare att besluten ska tas i nämnderna och att det inte är gratis att kalla in fullmäktige.
Kullgrens fräckhet är häpnadsväckande. Beslutet om stängning av psykiatriska slutenvården i Katrineholm fattades av den dåvarande hälso- och sjukvårdsnämnden – och med medverkan av Folkpartiet och Miljöpartiet som satt också i den majoriteten – i januari 2008 efter en debatt som pågick i åtminstone ett år. Bara Katrineholms-Kuriren hade publicerat ett fyrtiotal nyhetsartiklar och debattinlägg. Frågan hade även avhandlats i fullmäktige, exempelvis i interpellationsdebatter i februari 2007.
Den senaste stängningen av vårdplatserna har inte haft något av detta. Och om Åsa Kullgren nu anser att sådana beslut ska tas i nämnderna, varför skedde inte så denna gång?
Begäran om ett extra fullmäktige är ett sätt att få upp frågan till offentlig belysning och tvinga den politiska majoriteten att ta ansvar för nedskärningarna. Om majoriteten gjort rätt från början hade inte detta behövts. Därmed är det också S, FP och MP som ska lastas för de gandska obetydliga extra kostnader som följer av denna efterhandsdemokrati.