Malmö tingsrätt kan förstås, som den nu har gjort, luta sig mot lagens bokstav: Reportern har köpt en pistol utan att ha rätt till det. Alltså ska han och andra som medverkat till köpet dömas för brott.
Men tingsrätten kunde och borde ha valt en annan väg. Pistolen köptes inte i brottsligt syfte och överlämnades till polisen omedelbart efter köpet. Syftet var att illustrera ett samhällsproblem – hur lätt det är att skaffa vapen i Malmö – och berätta det i tidningen, vilket också gjordes.
Det är alltså inte själva faktum att en handling har begåtts som del i journalistiskt arbete som bör fria. En journalist ska inte ha frisedel till att exempelvis delta i upplopp eller misshandla för att sedan skriva om det. I det här fallet har dock ingen person kommit till skada, polisen kontaktades skyndsamt och journalisten har hela tiden varit öppen med vem han var och varför han gjorde det han gjorde. Ett vapen har försvunnit från Malmös gator.
Expressen kunde också luta sig mot tidigare fall där journalister har gått till väga på det här sättet. 1967 köpte Jan Guillou och Arne Lemberg en kulsprutepistol med ammunition för ett reportage i FIB Aktuellt. 1981 köpte journalister på Kvällsposten en k-pist i samma syfte. Båda gångerna överlämnades vapnen till polisen och inget rättsligt efterspel följde.
Expressenmedarbetarna har tagit upp dessa fall i sitt försvar. Rätten svarar att de inte är prejudicerande, att det var innan den nuvarande vapenlagen trädde i kraft men också att ”…de inträffade under en tid när synen på vapen var något annorlunda än i dag…”.
Vad det sista resonemanget har att göra i en dom är, som det heter, en bra fråga. Förbud att köpa vapen på det sätt som Guillou/Lemberg och Kvällsposten gjorde fanns även vid dessa tidpunkter. Och visst, de fallen är inte prejudicerande – eftersom de inte ens ledde till åtal, om ens förundersökning.
Det kan förstås vara skillnad på lag och moral. Lagbrott kan ibland vara det moraliskt riktiga valet. För att belysa ett förhållande, berätta för allmänheten sådant som de mäktiga vill hålla hemligt, kan och bör journalister ibland bryta mot lagen och ta de fulla konsekvenserna av det. Som Jan Guillou och Peter Bratt gjorde när de i FIB Kulturfront avslöjade IB-affären och dömdes för spioneri.
Det som Expressen har gjort är likaledes en legitim handling men också en som inte borde göra journalisterna till brottslingar. Att skriva lagarna på det sättet låter sig sannolikt inte göras. Därför är det angeläget att Högsta domstolen får pröva fallet och fria Expressenmedarbetarna. Då får vi det rättsliga prejudikat som saknas.
Journalisterna bör frias i HD
Expressens medarbetare har alltså dömts för vapenköpet i Malmö i oktober 2010. Reportern döms för vapenbrott, nyhetschefen för medhjälp till vapenbrott och chefredaktör Thomas Mattsson för anstiftan till vapenbrott. Påföljderna är de lägsta – villkorliga domar och dagsböter – men en fällande dom är likväl en fällande dom och den principiella betydelsen är stor.
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.