Det var en mastig mediehelg för Socialdemokraternas partiledare. I lördags fick han en halvtimme med Thomas Ramberg i Ekots lördagsintervju och i söndags gästade han nyhetsprogrammet Agenda. Hans insatser imponerar inte.
Juholt agerande i frågan om svensk närvaro i Libyen är ovärdig partiledaren för Sveriges största parti. Natos begäran om att de svenska stridsplanen stannar kvar ett tag till, ska enligt Juholt tas med en nypa salt. Det Nato egentligen vill ha är något annat: Humanitära och militära insatser av andra slag. Men sedan tvärvände Juholt och sa att det är politikens uppgift att gå före, inte bara reagera på Natos förfrågningar. Han och Socialdemokraterna har en egen analys och plan för Libyens folk – en ”bred verktygslåda” kallar han det.
När Juholt pressas om det betyder att Gripenplanen ska tas hem säger han att det viktiga är att planen inte ska användas för att upprätthålla flygförbudszonen, för det behövs nämligen inte längre. Allt som blir kvar av Socialdemokraternas hållning i frågan är en våt förvirrad liten fläck av illa tilltygad prestige.
I lördagsintervjun fick Juholt kommentera det tyska beslutet att stänga ner samtliga reaktorer senast 2023. Juholt snurrade in sig i egendomliga slagord om framtiden: För Sveriges del var det viktigt att inte ”vara sist in i det gamla” utan vara ”först in i det nya”. Precis som Tyskland. Det betydde nu inte att Sverige skulle förändra sin energipolitik, men det var viktigt att komma ihåg att kärnkraft inte är framtidens energikälla.
Han lovade att alla svenska ungdomar ska garanteras minst tre veckors sommarjobb med ordentlig lön. Och pensionssystemet ska ses över. Socialdemokraterna får gärna se över vilka system de vill, men det blir meningslöst att kalla det oppositionspolitik så länge det saknas något slags konkret idé om hur man ska åtgärda problemen. Lika obegripligt är det hur Juholt ska göra för att utrota det som slarvigt kallas barnfattigdomen.
Håkan Juholt älskar sitt nya jobb och frustar av energi. Men han slår in öppna dörrar, intar låtsaspositioner och duckar för ställningstaganden i svåra frågor. Det vore nog klokt att skruva ner den högljudda oppositionsretoriken tills det finns en politik att hänga upp den på.