Senaten i Washington godkände det nya avtalet med 71 röster mot 26, så kravet på två tredjedels majoritet klarades med råge. Det återstår ett godkännande i den ryska riksdagen – duman. Att det blir ett sådant är inte helt självklart, men troligen är avtalet nu i hamn. Nyheten är god inte bara i stormaktspolitiken. Omröstningen var viktig även som tecken på hur relationerna mellan kongress och president kan bli efter valet i november, där republikanerna partiet fick majoritet i representanthuset och ökat antal mandat i senaten.
Många presidenter har varit i samma läge som Barack Obama hamnar i efter nyår, med motståndarpartiet i majoritet i minst en kammare i kongressen. Men med de ganska infekterade partimotsättningarna på senare år finns en risk att konflikter mellan president och representanthus kan vålla ett dödläge som försvagar USA inrikes- och utrikespolitiskt. Bara de mest förstörelseinriktade och frihetsfientliga krafterna i världen skulle tjäna på det.
Det är därför positivt att hela 13 republikanska senatorer bröt partilinjen och röstade ja. Den falang hos republikanerna som ville förhala beslutet över nyår och i största allmänhet göra Barack Obama till en kraftlös president visade sig inte kunna samla oppositionen kring en så negativ linje. En rad kända republikaner – anförda av förrförrförre presidenten George Bush den äldre – ställde sig också på Barack Obamas sida.
Det avtal som nu godkänns är en fortsättning på det viktiga nedrustningsavtal som kom till 1991, på Bushs den äldres tid efter Sovjets kollaps.
De ömsesidiga inspektioner man kom överens om då återupptas nu efter en tids avtalslöst tillstånd. Taken för de båda ländernas högsta antal strategiska bomber och vapenbärare sänks ytterligare ett stycke med full verkan om några år.
Det är ekonomiskt, politiskt och militärt en klok politik – de enorma bombarsenaler som byggdes upp under det kalla kriget kom till i en situation där nästan allt förtroende mellan supermakterna saknades samtidigt som den ena var en totalitär diktatur. Fortsatt minskning är rationell och kan spara dollar och rubel som bättre behövs till annat.
USA:s och Rysslands ganska stora nedskärningar de senaste 15 åren av de så kallade taktiska, mindre kärnladdningarna har gjorts i samförstånd utan att man haft avtal om det. Senatens beslut underlättar att man nu förhandlar fram ett avtal även där.
När det gäller kärnvapnen som hot mot freden är dock USA:s och Rysslands arsenaler inte alls den stora risken.
De har tillräckligt för att upprätthålla trovärdig avskräckning mot alla tänkbara länder som är sådana att de kan rationellt låta sig avskräckas. De verkliga hoten kommer i stället från den kärnvapenspridning som tagit fart de allra senaste årtiondena. Den kan leda till att obalanserade, risksökande regimer – eller rentav icke-statliga fanatiska organisationer – kan lägga händerna på atombomber.
Att USA och Ryssland kan enas om sina egna begränsningsavtal gör det mer troligt att de kan samverka bättre framöver för att motverka denna verkligt farliga kärnvapenspridning.