I detta mördades 8 000 bosniska muslimer, pojkar och män, av bosnienserbiska soldater under ledning av general Ratko Mladic. Den holländska FN-styrka som fanns på plats i den säkra enklav som Srebrenica skulle ha utgjort misslyckades totalt med sitt uppdrag. Omvärlden stod passiviserad. Ett underbetyg för det internationella samfundet.
Det råder ingen tvekan om att det som skedde verkligen var ett folkmord, vilket har fastslagits såväl i FN:s krigsförbrytartribunal som i Internationella brottmålsdomstolen. Det handlade om en detaljplanerad och välorganiserad utrensning av en viss etnisk grupp. På sina håll uppvisas ändå starkt motstånd mot att benämna det som skedde i Srebrenica som just folkmord.
I en mycket läsvärd text i Dagens Nyheter (Kultur, 9/7), av tidigare statssekreteraren hos Erik Ullenhag och tillträdande EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic, tas bland annat denna typ av förnekelse upp.
Selimovic flydde själv från Bosnien och kom till Sverige i slutet av 1992. Han skriver: "Förnekarna vill få er att benämna Srebrenica som 'massaker'. Det antyder strid, arméer som slåss, hårda slag i vilka folk dödas, massakreras. Men Srebrenica är ett folkmord."
Hela vägen upp i FN:s säkerhetsråd har dessa förnekare en representant, föga förvånande i form av Ryssland. I veckan lade landet in sitt veto mot ett brittiskt resolutionsförslag om att erkänna dåden i Srebrenica som ett folkmord. Vitalij Tjurkin, rysk FN-ambassadör, sade att ett erkännande inte skulle vara konstruktivt, utan endast bidra till att skapa ökade spänningar i regionen. Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) beklagade under torsdagen den ryska hållningen i en intervju för TT.
Det Ryssland gör är att springa Serbiens ärenden. Serbien har konsekvent vägrat att kalla de systematiska massavrättningarna folkmord. Detta duger inte för ett kandidatland till EU, och här måste pressen från unionen öka. Att på allvar göra upp med historien är den enda vägen mot en framtid i försoningens tecken.
På nyhetsplats i dagens tidning intervjuas Teufika Becirovic, vars far stannade kvar för att försvara Srebrenica när övriga familjemedlemmar såg sig tvungna att fly – för att så småningom hamna i Sverige. Det dröjde sedan till 2007 innan ett samtal från Bosnien kom: Delar av kvarlevorna efter fadern hade hittats. För första gången känner sig Teufika nu redo att berätta sin historia. En historia som berör på djupet.
Under den manifestation som i dag hålls på Fristadstorget i Eskilstuna, för uppmärksamma 20-årsdagen av folkmordet i Srebrenica, kommer Teufika medverka. Manifestationen inleds klockan 11. Gå dit och lyssna.
Vår plikt som medmänniskor är att minnas – att aldrig glömma eller förneka.