Anna-Karin Hatt var den kandidat som fick ”överlägset” flest nomineringar, säger valberedningens ordförande Anders Åkesson.
Det blir partiveteranen Anna-Karin Hatt som valberedningen föreslår som ny partiledare för Centerpartiet. Ett något förvånande val kan den som följt nyheterna den senaste tiden tycka. Så sent som för två veckor sedan förklarade Hatt själv att hon efter moget övervägande landat i att hon inte ville bli ny partiledare. Hon meddelade också att hon gärna fortsätter att bidra genom sina olika roller inom näringslivet, bland annat som vd för Lantbrukarnas riksförbund.
Men i en kommentar efter nomineringen säger hon nu "Kanske är det så att jag framåt kan göra ännu större nytta i politiken än vad jag gör i näringslivet."
Hatt är inte den första politikern som på kort tid gått från ett nej till ett ja. Socialdemokraternas förre partiledare och sörmlänningen Göran Persson gjorde exempelvis på sin tid samma åsiktsmässiga resa. Centerpartiet är i likhet med Socialdemokraterna i grunden ett folkrörelseparti. När rörelsen kallar ställer man upp.
Frågan är dock hur mycket övertalning som krävdes av valberedningen. Att axla partiledarrollen i Centern just nu är ingen avundsvärd uppgift. Enligt Indikator opinions senaste väljarbarometer har partiet stöd av 4,2 procent av väljarna. Tar man hänsyn till den statistiska felmarginalen kan C befinna sig under fyraprocentsspärren. Sedan förra valet har partiet tappat 2,5 procentenheter – mest av alla riksdagspartier.
Det sviktande väljarstödet är inte det enda problemet. Partiet har de senaste åren inte nått ut till väljarna med sin politik – i den mån den faktiskt finns. Internt är man också splittrad i frågan om hur nära man ska stå det rödgröna blocket och hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna.
Att få slut på hattandet och få partiet nå ut med ett tydligt och klart politiskt budskap kommer att kräva sin kvinna. Det är inte långt kvar till nästa val. Att ställa upp som partiordförande i ett sådan läge är inte självklart – för någon.
2014 var Anna-Karin Hatt en av ministrarna i Alliansregeringen. På bilden från Harpsund är hon fjärde från vänster på översta raden.
Samtidigt är ordförandeskapet något som Anna-Karin Hatt, som hittills varit den ständiga tvåan i partiet, strävat efter länge. Hon försökte först att bli ordförande för ungdomsförbundet (Cuf) men förlorade. Hon försökte även bli partiledare 2011. Den gången var det Annie Lööf som vann omröstningen och Hatt blev Centerns andre vice ordförande.
Det har länge funnits en falang inom Centerns som ansett att Hatt varit lite för lättviktig. Men det går inte längre att säga. På en pressträff under måndagen säger Anna-Karin Hatt att hon insett att hon har ett starkt stöd och att det kan ena partiet.
På meritlistan finns både tunga politiska uppdrag och höga poster inom näringslivet.
Under Alliansregeringarna var hon både statssekreterare och minister. Mellan 2011 och 2014 var hon exempelvis it- och energiminister. Under hennes ledning togs Sveriges första sammanhållna digitaliseringsstrategi fram. För tio år sedan lämnade Hatt politiken och har sedan dess varit vd, först för Almega och sedan 2019 för Lantbrukarnas riksförbund (LRF).
På pappret finns det mycket som talar för att Hatt är den ledare som Centerpartiet behöver just nu. Nu är det upp till bevis i praktiken. Den första utmaningen är att bli vald på extrastämman den 3 maj.