Ett parti som ingår i en koalition måste kompromissa. Det ligger i sakens natur. Frågan är dock vilka positioner man överger och hur positionsförflyttningen genomförs.
Miljöpartiet i Eskilstuna har under denna mandatperiod gått från opposition till att bli en del av Eskilstunas styrande majoritet. I och med det har partiet gjort 180-gradersvändningar – efter valet.
Framför allt tre stora frågor framträder tydligt:
1. Byggandet av ett nytt badhus. Före valet argumenterade Miljöpartiet tillsammans med de borgerliga för att det nya badhuset skulle vara en simhall inriktad på motions- och tävlingssimning samt friskvård men utan kostsamma äventyrs- och upplevelseinslag.
Det var då. Väl i den nya majoriteten har Miljöpartiet accepterat ett badhus med upplevelsebad för runt 250 miljoner kronor, vilket är åtminstone 100 miljoner mer än vad en slimmad variant hade kostat.
Förslaget hade dessutom arbetats fram på Eskilstunavis, av en projektgrupp som bakom stängda dörrar tog fram ett enda alternativ. De billigare lösningarna rensades bort utan några offentligt redovisade argument, varefter det hela snabbt klubbades av kommunstyrelsen och fullmäktige.
Miljöpartiet valde här att ägna sig åt samma manipulativa maktutövning som partiet kritiserade i opposition.
2. Konkurrens och alternativ i äldreomsorgen. ”Omsorgen för äldre ska erbjudas med en mångfald av möjligheter och kan drivas av såväl kommunala, kooperativa som privata aktörer […] Det ska bli fritt att välja utförare av äldreomsorg.” Så står det i Miljöpartiet handlingsprogram för Eskilstuna 2011-2014 som ligger på partiets hemsida och utgör, som det heter, grunden för den politik MP ska föra under mandatperioden.
För majoritetspolitiken betyder det dock ingenting. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger Miljöpartiet nej till valfrihet i hemtjänsten genom att avvisa införandet av LOV.
3. Parken Zoo. ”Kommunen ska inte driva tivoli” sa Miljöpartiets dåvarande gruppledare Björn Lymar 2008, när den numera havererade femårsplanen för bolaget antogs.
Det var en principiell hållning. MP ville sälja Parken inte bara för att bolaget gjorde förluster, utan för att partiet inte ansåg att kommunen ska bedriva kommersiell verksamhet som mår bäst med privata ägare. Denna miljöpartistiska ståndpunkt kom även till uttryck i ägardirektiven till Parken Zoo, där uppdraget gavs att utreda en försäljning.
Men förra veckan bytte Miljöpartiet fot. Nu är partiets åsikt att bolaget ska fortsätta ägas av kommunen. I lördagens tidning försvarar kommunalrådet Magnus Johansson (MP) åsiktsbytet mot borgerlig kritik. För Miljöpartiet har det alltid handlat om innehåll, inte om huruvida Parken ska ägas privat eller kommunalt, säger han. Som framgår av ovanstående är det inte korrekt.
Partiets hållning var ideologisk fram till dess att Johansson skulle hantera den i en majoritetskoalition. Då försvann ideologin och det var läge för honom att försöka skriva om partiets historia i frågan.
Tur att det finns tidningsarkiv.